Johan Flyckt

Att fylla 40

2010-05-15T23:23:00.000-07:00

Slickar mina sår efter helgen. Mycket kul och en del produktivt tänkande. För egen del känns livet minst sagt lite tudelat. Undrar just var tystnaden hittar sin skrämmande kraft. Finns den utifrån eller bygger den på att det helt plötsligt känns omöjligt att stänga ute sig själv. Annars går det ju att gömma sig bakom asgarv, ilska, tårar och cynism, men tystnaden bryter ner alla murar som byggs upp.

En helg i Småland och ett nytt embryo till ett transnationellt samarbete är nedtecknat samtidigt som en bostadspolitisk tidning inför valet snart är verklighet tack vare Thomas Axelsson. Det är sånt som växer fram under ledig tid, mellan mat, vin och promenader. Är tacksam att jag är med. Fortare och fortare som ett spinning wheel, men det skramlar i alla fall och som ni har förstått är jag lite rädd för tystnaden.

Har inte tid att beklaga mig mer, ska köra huvudet i väggen och fylla 40

Manchester in my heart...

2010-05-12T20:31:00.000-07:00

Back in Sweden after some intensive and fantastic days in Manchester. The city of development since hundreds of years. Marx and Engels, The suffragets gender fight and turning a declining industry to a living digital smart city. I still hear Dave Carters voice in my mind and he is talking about sustainable goals for the Creative Manchester. I see the fire in his eyes and I here the power of his voice when he says that we are ready for the next step. This is a guy with visions, but also action. -Come on let´s meet in Linköping 9-11 of June...

In my mind Im back on Portland street, on the way back from the MDDA Office. In for a quick pint at the Old Monkey and then walking down on Sackville street. Walking through the Gay Village, passing The Rembrandt (Probably the worlds first gay pub) and then over the canal. Coming down to the University district and slides in for another pint at The Retro Pub. With Jethro Tull in the speakers I try to put everything together before going to the hotel.

If I ever move abroad I think it will be Manchester. I don´t like the football teams but I can support Grimsby or something. Here I see visions that no longer exists in Sweden...

Ge plats åt engagemanget

2010-05-08T23:02:00.000-07:00

Jag hör så mycket gnäll om att unga människor inte vill engagera sig. Ingenting kan vara mer fel än det. Problemet är att vi förutsätter att de ska göra det på våra villkor. Det går inte att skapa engagemang från andra, men vi kan kanalisera det engagemang som redan finns.

Just nu arbetar Ungdomsledarföreningen kring Fotbollsskolan på en projektplan för att skapa arbete för unga människor samtidigt som det skapas en meningsfull sommarsysselsättning för barn runt centrala Tureberg. Jag förväntar mig och jag kräver att kommunen, Sollentunahem, Wallenstam, Hyresgästföreningen och Sollentuna Energi på allvar hjälper till att sjösätta detta projekt när ni får det på ert bord. De här ungdomarna har nu flera års erfarenhet av att skapa träningsmöjligheter för barnen på Malmvägen och det är dags att stötta dem nu, men utan att sno deras idé och lyfta iväg ansvaret och kontrollen.

När jag går in på Sollentuna kommuns hemsida så står det att det nu ska finnas utrymme för att skapa 500 sommarjobb. Jag förväntar mig att denna projektplan tas emot med värme när den kommer.

Våga satsa

2010-05-07T22:21:00.000-07:00

Jag blir så innerligt trött när jag hör besvikelsen bland ungdomarna i våra förorter. Johan du bara pratar, vi gillar inte att prata här utan det ska hända nåt. Ja sorry kids ganska ofta känns det precis som om jag bara pratar. Men det är starka krafter som inte förstår, eller inte vill förstå.

Or maybe it´s nobodys fault but mine?

Vill därför tacka ungdomarna i Husby i synnerhet och på hela Järva i allmänhet. Tack för att jag fått spela en liten roll i utkanten när ni byggt er organisation www.megafonen.com . Det får mig att känna hopp inför framtiden om att allt mitt pratande kan få vara med och bidra till något. Tack också till alla medarbetare på www.dinlokaltidning.se som gör allt för att skrika ut sin åsikt. Ett ännu större tack till Janne Hanspers på Hyresgästföreningen för att du alltid jobbar med hjärtat och nervtrådarna utanpå kroppen.... You create belive!!!

När drömmarna är för vackra.........................

2010-05-07T01:28:00.000-07:00

Har ni någon gång funderat över varför det känns så jävla svårt att gå i mål. Själv har jag funderat på det i snart 40 år. Sedan i söndags har jag dessutom haft förbannat ont i ryggen så funderandet har haft stort utrymme bara för att åtminstone hålla hjärnan igång.

-Vad är det för fel på mig? -Varför blir jag inte nöjd? -Varför jagar jag ständigt applåder?

Ni vet sån där allmänt jobbig självscanning på hobbybasis. Eller bara för att trycka till sig själv lite extra. Kom plötsligt att tänka på Ulf Dageby och låten Gallret. När avståndet mellan de vackra drömmarna och den fula verkligheten blir för stort så uppstår någonting olidligt. Du sitter bakom gallret.... Men konstigt nog så när man har torkat tårarna, brukar man kunna lirka sig ut..

Hey Hey my my

2010-02-01T21:01:00.000-08:00

Satt på tunnelbanan och försökte stänga in mig i min i-pod. Lyssnade på en beklagande Neil Young med textraden "-I hope the world don´t turn around" ekande i huvudet. På sätet en bit bort låg en ung kille och försökte sova bort någonting som verkade vara horse eller bara en mix av roppar och någonting mer. I sömnen råkar han sparka till en äldre dam och hennes dramaten, han tittar upp förläget och det ser ut som om han sluddrar fram en ursäkt.

Den gamla damen ler först förvånat över den inte helt förväntade artigheten, den stämde nog inte med förväntningarna som fanns i situationen. Sedan ser jag hur hennes leende förvandlas och i ögonen ser jag en slags ogenomtränglig sorg. Jag försöker fortfarande vara kvar i min i-pod, men verkligheten liksom kompas av Neil Young som nu tagit sig vidare i spellistan och lägligt snurrar "I see the needle and the damage done". Jag kan inte låta bli utan plockar ut lurarna ur öronen och frågar henne om det är okej. Hon ler igen och säger att det inte är någon fara och att det finns gott om plats. Jag tittar på grabben för att se om han är vaken men vad han än nu tryckt i sig så har det kickat in och han sover sin rosa Törnrosasömn. När jag tittar tillbaka på kvinnan så ser jag i hennes ögon denna sorg igen. Med lurarna tillbaka i öronen kan jag inte låta bli att fundera över om sorgen kommer från personliga tragiska minnen eller om det är sorgen över vad som hände med det Sverige hon byggde.

Tillbaka i mina lurar och med "Keep on rockin in the free world" larmande i skallen betraktar jag en av alla dessa tiggare som glider runt på tricken. Det är en kvinna med en liten lapp där det står om hennes sjuka dotter. Tankarna snurrar vidare i mitt huvudet och jag konstaterar att så många sjuka döttrar som det finns på lappar i tunnelbanan kan ju bara inte existera. Hon försöker att få loss ett par spänn från den gamla damen men det går inget vidare. Den gamla damen reser sig och kliver av vid Gamla stan trots att det inte riktigt ser ut som det är dit hon skulle. Hon står med en uppgiven blick på perrongen och ser ut att fundera över åt vilket håll hon ska gå. "Hey Hey, my my" klagar Neil Young. Jag vänder blicken och konstaterar att bröstkorgen fortfarande rör sig på juniorpundaren i sätet snett framför mig.

Jag kliver av på centralen och går mot pendeltågen. En bira på Paddys och sen hem tänker jag. Stockholm har blivit en yuppifierad vacker död stad för mig men du behöver inte gräva dig djupare ner än i tunnelbanan för att se vad priset är. Jag plockar upp min i-pod och bläddrar fram till Neil Youngs "Looking for a leader" och surfar norrut.

PÅ VÄG (2010)

2009-12-21T02:37:00.000-08:00

Nu är det snart även slut på 2009, vi ska bara överleva julen och lite andra trevligheter. Själv sitter jag och väntar på att dessa två arbetsdagar ska ta slut för att njuta av lite ledighet. Det finns dock några saker som inte tar julledigt och det rör sig om olika aktiviteter för utslagning av svaga i Sverige.

Kan man tänka sig att ca 16 000 människor berörs av nedläggningen av SAAB
Kan man tänka sig att tusentals cansersjuka nu ska tvingas bort från sin sjukpenning
Kan man tänka sig att situationen för unga på bostadsmarknaden 2010 blir värre än någonsin
Kan man tänka sig att ungdomsarbetslösheten i Sverige riskerar att bli värst inom EU
Kan man tänka sig att andelen barn med socialbidragsberoende föräldrar ökar
Kan man tänka sig att det just nu finns hemlösa i Sverige som riskerar att frysa ihjäl

Kan man också tänka sig att större delen av skattesänkningarn har gått till de 10% rikaste i Sverige
Kan man också tänka sig överklassen nu kan göra avdrag för pigor
Kan man också tänka sig att gamla människor får bristande äldrevård men vårdbolagen skickar enorma vinster till olika skatteparadis

Sverige är på väg och det är en resa som går fort och den går käpprätt åt helvete. Avknoppningar, ombildningar, nedläggningar och förskingring av gemensam egendom är en linje som högeralliansen byggt sin politik på. Att ge mer till de som redan har medan Reinfelhdt håller färgen med en röd slips och Lithorin döper om utförsäljning till avknoppning för att det låter bättre.

Så mitt tips inför julhelgen är att ni börjar ladda om för 2010 då vi skickar den förskingrarregering vi har på soptippen. Hela deras politik är ett slag i ansiktet på 75% av befolkningen. Deras politik är ett slag i ansiktet på unga och gamla och det är en politik som ökar klyftor mellan kön och etniciteter. Det är därför ingen slump att folket börjar tröttna.....

Längtar efter valet 2010!!!!

Folkrörelsen behöver ett crazy gang

2009-11-06T20:55:00.000-08:00

Sitter på morgontimmarna och laddar för att se mitt älskade AIK i cupfinal på Råsunda mot IFK Göteborg. I år finns det alltså en chans att ta dubbeln och gör vi inte det så har vi i alla fall vunnit allsvenskan för första gången på elva år. Jag kan här inte låta bli att titta på AIKs lagbygge som helt präglas av mångfald och individuellt utrymme inom ramen för lagets gemensamma mål. En tränare som säger "-När vi kör så kör vi" men också "-Misslyckas du så försök igen".

Här finns det ett utrymme för folkrörelserna att lära sig av lagidrotten och i detta fall AIK Fotboll. Ivan Obolo, Flavio och Ortiz är en triangel av spelskicklighet, löpvilja och hårdhet från Sydamerika. Kenny Pavey är vilddjuret från Millwal och Daniel Tjärnström är någon slags svensk folkhemsidyll. Kryddan som blir det lilla extra är förorternas Bojan och Mutumba. Dessutom finns det utrymme för strulputtar som andra lag ratat men som har växt i klubben. Dulee Johnson och den flygande holländaren Hooifeldt är spelare som känt att de fått utrymme för att rikta kraften åt rätt håll.

Inom folkrörelserna måste det finnas utrymme för olikheten i temperament, styrka och metoder för att nå fram. En stark ledning som inte lägger sig i detaljer men som pekar med hela handen för att visa målet och identiteten. Ska en modern folkrörelse växa fram så krävs det fler Mutumba och Pavey. Det krävs också att de får utrymme samtidigt som det krävs en ledare som Mikael Stahre. -Hit ska vi (valet 2010) och "-När vi kör så kör vi" och "-Misslyckas du så försök igen". Vår utmaning är att skapa ett kollektiv som synliggör och ger utrymme för individen. Det är lätt att glömma bort att ett kollektiv alltid är ett antal individer, få eller många. Så varför inte våga släppa fram ett crazy gang i varenda folkrörelse så ser vad som händer... Eller som skånebandet Bob Hund säger "-Det okända är helt på min sida".....

Vad-Hur-Varför

2009-11-06T01:09:00.000-08:00

-Vem sätter dagordningen i Sverige?
-Med vilka motiv sätter någon dagordningen i Sverige?
-Med vilka resurser sätter någon dagordningen för att gynna sina egna motiv?

Dessa frågor skulle alla svenskar börja dagen med innan nyhetsrapportering och annan media tillåts att pumpas in i venerna. I den fina akademiska världen kallas det för källkritik och är något för de lärda men om inte vi vanliga dödliga intar samma förhållningssätt är vi snart än mer lurade. Den viktigaste frågan är vem som äger våra tidningar, radiokanaler och TV-Stationer. Var får de sina pengar ifrån och på vems uppdrag arbetar de. Då skulle det nog bli alldeles klart för oss varför det inte letas efter några skandaler bland de borgerliga politikerna. Vi skulle också kanske förstå varför förorten och landsbygden beskrivs som onormala företelser i förhållande till normen. Det vill säga storstadens inre kärna eller dess nära villaområden. Kanske skulle vi också förstå varför muslimerna fick överta kommunisternas roll som bärare av all jordens ondska i det globala perspektivet.

Svensk media är idag till stora delar styrd av kapitalet. Samtidigt jagas SVT och Sveriges Radio så fort de uttrycker en annan åsikt än vad som beläggs i den nyliberala morgontidningen Dagens Nyheter. Den här diskussionen har jag hört sedan i början av 1990 talet men ingenting händer utan tvärtom så förvärras situationen och media bidrar på alla sätt de kan till att hänga ut muslimer, stigmatisera förorten och att hylla kapitalet. Det enda som händer bland de många som tvivlar är att föraktet mot media ökar så till den milda grad att många helt slutat konsumera nyheter. Och det är i detta vakum nu Sverigedemokrater och andra avskum hämtar energi och skapar sig utrymme.

Jag tror nu att vi kommit till den vändpunkt där medborgarjournalistiken kommer att växa sig starkare. Ett exempel på detta är ett underbart gäng unga människor i Husby som nu bygger upp nättidningen www.megafonen.se . Här finns framtiden för dem som inte duger som de är på Sveriges medelklassmätta nyhetsredaktioner. Eller på de redaktioner där journalister med civilkurage och lite allmän moral hela tiden tvingas kompromissa med sina ideal för att inte bli sönderredigerade eller sparkade. Megafonens syfte är bland annat att visa den bild av Husby och de närliggande Järvaområdena som den vanliga median inte vill visa. Frågan är bara varför de inte vill visa den positiva bilden av förorten och vem som tjänar på att det inte görs.

Varför ersätta ungdomsarbetslöshet med ungdomsslaveri

2009-11-04T21:46:00.000-08:00

Nu är Maud Olofsson i farten igen och den här gången är det ungdomarna som ska straffas för att arbetsmarknaden inte fungerar. Nu ska det införas ungdomslöner som ska gälla i ett år och ge mindre än två tredjedelar av en riktig lön. Enligt beräkningar ska ungdomar leva på ca 8000 kronor i månaden efter skatt.

Min osökta fråga är varför ungdomsarbetslöshet ska ersättas med ungdomsslaveri. Varför ska någon leva på en lön som inte ens täcker månadskostnaden för boendet och lite mat på bordet. Jag blir bara provocerad och tackar min lyckliga stjärna att jag närmar mig 40 års strecket. Den politik som alliansen står för är tydligen helt och fullt till för rika svenska män och alla andra ska betala. A-kassan har inte bara sänkts, den har havererat, lönegapet mellan män och kvinnor ökar, ungdomsarbetslösheten ökar och sen nu det här. Lägg sedan till en politik där de segregerande faktorerna börjar visa tydliga resultat på arbetsmarknaden och inom närvården i förorten.

Maud Olofsson tycks inte tänka alls. Hennes förslag är nu alltså att ungdomar under ett år ska jobba under en slavlön för att sedan få avtalsenlig lön. Vilka incitament hade hon tänkt ska förhindra att arbetsgivarna efter tolv månader inte sparkar ut slaven och tar in en ny på tolvmånaderskontrakt. Kära läsare jag förstår att den rödgröna alliansen leder stort i åldersgruppen 18-25.

Täby och Tibble på defensiven

2009-11-03T22:56:00.001-08:00

Jag har med glädje de senaste åren haft kontakt med Camilla Salomonsson och flera andra inom nätverket Gemensam Välfärd. Jag har också med spänning följt det arbetet som oppositionsrådet i Täby Conny Fågelström (s) gjort bl a kring ärendet med avknoppningen av Tibble Gymnasium.

Slutsatsen jag kan dra av det är att det finns ett antal människor som vågar stå upp för den gemensamma välfärden i vårt avlånga land. Detta då det inte minst i Stockholm sker utförsäljningar, ombildningar och avknoppningar med ideologiska förtecken. Högeralliansen driver frågan som vilken sekt som helst och det den enda dogmen är "Staten ska inte äga".

Nu har i alla fall Conny Fågelström och alla andra Täbybor med ett visst civilkurage fått en liten revansch. Täby kommun backar nu från priset som sattes 2007 då ett väl fungerande kommunalt gymnasium skänktes till skolans rektor för nio miljoner kronor. Detta trots att alla visste att värdet förmodligen kunde mångdubblas. Den linjen slogs också fast i kammarrätten i våras. Nu står Täbys moderater med byxorna nere och förhandlar med skolans rektor om att skolan ska betala ytterligare 6.6 miljoner kronor som kan gå till välfärd i Täby kommun. Detta är förstås kaffepengar mot vad skolans lycksökande ledning borde betala för ett varumärke som Tibble Gymnasium men det är en viktig principfråga.

Nu när Täby kommun och Tibble Gymnasium är på defensiven vill jag därför slå ett slag för nätverket Gemensam Välfärd. De har under oktober dragit igång en budkavle för ett stopp för alla de privatiseringar som moderaterna hittar så fina namn för. En budkavle som ska pågå hela vägen fram till valet 2010. För några år sedan sa man stopp till den sanslösa privatiseringen i Trondheim. Det blev startskottet för den idag respekterade Trondheimsmodellen och det förde Arbeiderpartiet tillbaka till makten. En position de har kvar även denna mandatperiod.

Aldrig

2009-11-03T03:57:00.000-08:00

Funderar över vad som händer i vårt nya Sverige. Fick nyligen ett mail från Rolf Nilsson som är ordförande i Stockholms hemlösa. När jag läser vad han skriver så förstår jag både hans frustration och den situation som tusentals hemlösa befinner sig i. Lösningen på hemlösheten tycks aldrig vara att skapa fler bostäder utan snarare att diagnostisera och därmed skuldbelägga de som är utan bostad. Den senaste idiotin är ett akademikercenter som ska avhandla hemlösheten. Kan bara inblilla mig hur många välmående medelklassmedborgare som får jobb där. Frågan är bara om hemlösheten blir mindre? Svaret på den ledande frågan är förmodligen nej.

Samtidigt läser jag på Barbro Engmans blogg, hon är ordförande för Hyresgästföreningen, och där hittar jag ett inlägg där hon beskriver hyresrättens låga värde idag. Hon citerar flera politiker runt om i landet som beskriver hur man måste blanda upp hyresrätten med andra boendeformer så att människorna som bor där får träffa "riktiga" människor. Detta är en horibel beskrivning och Barbro Engman lyckas också avslöja det riktiga skälet till att många politiker vill ombilda hyresrätter till bostadsrätter. De vill få loss pengar genom att sälja ut hyresrätten.

Själv bor jag i hyresrätt och tänker aldrig varken skämmas för det eller på något sätt medverka till att den som är hemlös inte kan få en lägenhet. Med en fungerande bostadsplanering så skulle alla som vill kunna få en hyresrätt, bostadsrätt eller egnahem. Lägg alla pengar som satsas på hjälpinstanser för hemlösa på att planera för bostadsbyggande till samma målgrupp. Satsa pengar på att följa den demografiska utvecklingen så att vi vet hur många bostäder som behöver byggas. Renovera miljonprogrammet så att alla idag befintliga bostäder där är beborliga även om tio år.

Min vädjan till er som läser detta är att ni inför valet 2010 ställer krav på en konkret plan för bostadsbyggandet. Ställ också krav på att hyresrätten, bostadsrätten och villan beskattas på ett jämbördigt och rättvist sätt. Ställ också krav på att kommunala bostadsbolag ökar jämställdheten mellan män och kvinnor i sina ledningsgrupper. Då kanske chansen ökar att vi börjar bygga för människor igen. All form av mångfald krävs i bostadsbolagen om allas behov ska kunna tillgodoses på ett vettigt sätt. Det gäller naturligtvis ledningsgruppernas och bolagsstyrelsernas sammansättning efter ålder, klass och etnicitet. Den modige vågar kanske t o m släppa in hyresgäster i styrelsen för de allmännyttiga bolagsstyrelserna.

KLIV ÖVER KLIV ÖVER

2009-06-29T01:39:00.000-07:00

I sommarvärmen går väl större delen av tiden åt till att njuta av livet, så även för mig. Men ibland när den härliga värmen bränner på ryggen och det är svårt att sova så börjar det gå runt i huvudet. Jag låg i natt och vred mig i sängen med en grisrosa rygg bara för att komma fram till att det här landet har upphöjt girigheten, dumheten och fegheten till lag. Ligger någon på gatan så för fan kliv över.

Mellan alla funderingar så läser jag några rader i den föga politiskt korrekta boken White line fever av Motörheads Lemmy Kilmister. Hela boken kryllar av övertramp ur varje genusperspektiv som någonsin existerat och dessutom är det ett hejdlöst supande och knarkande från sidan ett. Efter en stund slår det mig dock att i det Lemmy säger mellan raderna och utifrån hans stenhårda "Stand my ground" perspektiv så har han förmodligen mer socialt patos än de flesta i västvärlden. Jag tror också att han gjort mer för kvinnliga rockkollegor än de flesta hycklare som är mer politiskt tillrättalagda. Allting landar ner i hans liv i USA och hans frågeställning; -Hur fan kan folk bo på gatan i världens rikaste land? Jag ställer mig nämligen samma fråga när det gäller Sverige. Varför i helvete kan vi låta oss bli så uppknullade av en liten elit att vi inte längre står starka bredvid varandra. Idag äger två procent av Sveriges befolkning ca nittio procent av tillgångarna samtidigt som skolor, vård och omsorg rasar samman i ett land där de unga inte kommer att få varken arbete eller bostad.

Någonstans har dumheten upphöjts till lag och fegheten har blivit en dygd. Vi vet att snart ska 128 000 ungdomar flytta hemifrån men de kommuner som bryter mot sitt lagstadgade ansvar för bostadsbyggande bestraffas inte. Inte heller säger man någonting när vårdcentraler tar livet av sjuka människor bara för att de som svarar i telefonen får bonus om de skickar hem patienter istället för att skicka dem till sjukhus. I Sverige idag är det kliv över som gäller, men vi bör nog ha klart för oss att när den liggande har fått nog så kan man åka på en spark i skrevet.

Dialog för direktdemokrati!!

2009-06-11T21:34:00.000-07:00

Det är en alldeles för vanlig regnig fredagsmorgon så egentligen skulle livet kunna vara hur tungt som helst. Skillnaden just denna morgon är att jag sitter vid min dator och samlar ihop intrycken efter fem dagars dialogmöten med invånarna i Husby. Jag har haft äran att tillsammans med bostadsbolaget Svenska Bostäder, Stockholms stad och min egen arbetsgivare Hyresgästföreningen få möta tusentals människor och diskutera framtiden i Husby.

Allt mitt arbete började i november 2007 då Svenska Bostäder och Stockholms stad körde över människorna i Husby och en enorm mobilisering startade. Inte heller Hyresgästföreningen kändes trovärdig i situationen. Tillsammans med en kollega fick jag stå till svars för varför organisationen inte stått upp för människorna i Husby. Det var en novemberkväll på biblioteket i Husby som jag sällan ska glömma. Så mycket skit har jag sällan tagit och så befogat har det aldrig känts varken före eller efter den kvällen. Vi fick ta fram all ödmjukhet som gick att uppbringa och till slut kändes det som jag stod och gungade i ett par slalompjäxor för att parera befogade verbala örfilar. Den kvällen 2007 kände jag mig som en vinnare. Vi hade vunnit respekt hos var och en av de drygt hundratalet besökarna bara för att vi vågade lyssna, känna och inte gå in i försvarstalens obarmhärtiga fälla. Resan fram till idag har varit krokig och jag har tvivlat på mig själv, min arbetsgivare och på samhällets representanter i form av politiker, tjänstemän och bostadsföretag. Men efter fem dialogdagar i Husby ser jag nu embryot till en ny fungerande form av demokrati och jag ser Husby som en av de platser där framtidens stolta Sverige kan födas. För det stolta Sverige kommer att födas i dialog, respekt och sättet att ta tillvara den missbrukade mångfaldens alla styrkor.

Hur denna förvandling har varit möjlig har jag funderat mycket över. Ett givet svar är självklart den styrka och stolthet som Husbyborna visat när de äntligen vågat ställa krav på det samhälle vi lever i. Ett annat svar är bostadsbolaget Svenska Bostäder som sedan 2007 genomgått en total förvandling i mötet med de boende. Jag vill av hela mitt hjärta hylla alla bovärdar och annan personal i företaget efter nu sammanlagt 12 dialogdagar i Akalla och Husby. Även min egen organisation Hyresgästföreningen har gjort en resa där vi nu vågar lita på kompetensen ute i Husby och det känns underbart att vara stolt när jag går till jobbet. Nu måste vi alla bara våga gå hela vägen in i kaklet.

Till sist vill jag hylla alla kidsen i både Akalla och Husby. Ni har gjort mig både tio år yngre och tio år äldre på samma gång. Ni är underbara!!!!!!.....och ni bär verktygen för en respektfull dialog som leder till delaktighet.

Vägrar att bli stor!!!

2009-05-21T23:15:00.000-07:00

Jaha då har man blivit ett år äldre igen och nu är det bara ett år kvar så är man 40. Det känns minst sagt märkligt för en person som vägrar att bli stor. Har suttit i en vecka och snöat in mig på nya plattan med Perssons Pack och textraden "-När du är ung så kommer du undan med att le". Jag kan väl konstatera att det funkar fortfarande men man får ha jävligt stora ögon och försöka se så söt ut som det nu är möjligt. Saken är den att det verkar vara något magiskt med 40 för det snurrar i hjärnan och det föds något slags patetiskt märkligt behov av ett bokslut och en summering. Snöar vidare in i musiken och hittar nya Thåström och textraden "-Snälla ni, snälla ni när mitt nummer kommer upp så inte halvvägs ut i Farsta. Inte bland alla tallarna där ute". Men va fan jag har väl inte tänkt lägga mig på skogskyrkogården ännu.

Vad allting handlar om är min rädsla för att tappa den pubertala känslan av att alltid vilja mer. -I need more är ett jobbigt förhållningssätt många gånger men utan det finns det ingenting. Oändliga asgarv, tårar på örngottet och sedan ingenting däremellan förutom ett och annat raseriutbrott har präglat hela mitt liv. De människor som flyttat in och ut i mitt liv brukar säga att jag aldrig blir äldre än 15. Detta är knappast menat som någon komplimang men det är ju samma anledning att de flyttar in som det är när de flyttar ut *ler*. Egentligen har jag nog inget emot att bli stor, är bara livrädd för likgiltigheten som tycks följa med. En likgiltighet som föds i rent försvar därför att idealen blir för tunga att bära samtidigt som den egoistiska girigheten får allt större plats.

Mitt i allt funderande så finns det i alla fall en tröst och det är att ålder mest tycks vara ett förhållningssätt. Jag har sett käringar och gubbar på 20 år samtidigt som jag sett hungriga killar och tjejer på 60+. Jag tänker i alla fall även fortsättningsvis vägra att bli stor och jag kommer helt ogenerat fortsätta att stjäla kraft från alla de unga människor jag möter. Politiska orättvisor kommer även fortsättningsvis att gå före melodifestivalen och Robinson.

Kan jag bara bidra till att bära fram en ung människa till en position som de förtjänar, men förnekas, så har hela livet varit värt att leva. Kan jag sen bara strypa en människa som ägnar sig åt maktmissbruk har jag dessutom haft roligt under tiden.

Dags att krossa journalistskrået

2009-05-15T21:05:00.000-07:00

Härom dagen satt jag och tittade på morgon-tv. Helt plötsligt höll jag på att sätta kaffet i halsen när SVT publicerar en opinionsundersökning från Moderaterna som en nyhet. Den talade naturligtvis om hur nöjda svenska folket var med regeringen. Public service har alltså sjunkit ihop och blivit en reklambyrå för Moderaterna.

När jag sansat mig lite så började jag försöka analysera vad fan det är som händer och kom fram till att det naturligtvis måste vara kopplat journalistskrået, vem som äger media och hur journalistutbildningen ser ut. Idag är journalister högersympatisörer som bor i innerstaden och tillhör övre medelklassen. Hela journalistutbildningen går ut på att skapa lydiga stylade journalister med känsla för infotainment.

Lösningen på hela problemet heter medborgarjournalistik. Sedan tio år är jag med och driver www.dinlokaltidning.se i Sollentuna och just nu har jag äran att få hjälpa några ungdomar i Husby att starta Megafonen. Här ser jag framtidens obundna media. Förra året var jag i Manchester och besökte både Peoples voice media och Let´s go global, där såg jag också framtidens obundna media. Med andra ord är det dags att krossa mediaimperierna och hela journalistskrået för att återupprätta en fri press. På bilden ser ni Basar från Husby under en gemensam reportageresa vi gjorde i Bryssel. Gud vad jag är tacksam över att få umgås med framtidens bärare av det fria ordet.

SVERIGE TYSTNAR MED PRIVATISERINGAR

2009-03-09T22:59:00.000-07:00

Att den borgerliga alliansen har en plan för vad privatiseringar av skattefinansierad verksamhet ska leda till är helt klart. Det behöver man varken vara raketforskare eller konspirationiskt lagd för att inse. Med privatisering tvingar man bort meddelandeskyddet och ansvaret för misskötsel inom vård, skola och omsorg kan dessutom skyllas på en enskild underleverantör.

Det vi får är ett tystare Sverige där människor är rädda för att missta jobbet, så om gamla Agda får rulla sig i sin egen avföring eller om en person med fel efternamn blir diskriminerad på intensiven spelar ingen roll. Detta är det Sverige vi får med en borgerlig regering och det kommer bara att drabba den som inte sitter med miljoner på banken. När Fredrik Reinfehldts pappa super ner sig och kör bil kan han ju alltid åka på klinik med med en remiss från Sofiahemmet.

Vad Sverige behöver är en riktig debatt kring meddelandeskyddet. En debatt som avslöjar den fatala okunskap som präglar de uttalanden som kommer från socialminister Göran Hägglund (kd). Han är helt oförstående till att det är ett problem när bl a aktiebolagslagen hindrar vårdare i privata företag att utnyttja lex Maria för att med trygghet kunna påvisa brister.

Min uppmaning till dig som kommuninvånare är att du tar kontakt med din kommun och kräver att meddelandeskyddet skrivs in i avtalen med privata vårdgivare eller skolor. Annars är det dags att kräva en återkommunalisering av offentlig verksamhet. Det gick i Trondheim så det går här.

Demokratistopp Nyköping

2009-03-02T23:03:00.000-08:00

Efter jobbet igår kastade jag mig in i Thomas Axelssons bil vid globen för en föreläsning om demokrati, folkrörelser och diskriminering i Katrineholm. Mötet skulle öppna ett nytt demokratikontor och det var vår evigt arbetande vän Nikolaj som stod för inbjudan.

Resan började riktigt lysande och Thomas och jag recenserade vår lilla nostalgitripp från i fredags då vi såg Kebnekajse på Faching. Någonstans efter Södertälje började dock våren övergå i vinter och snöstorm, vilket skulle visa sig bara vara början på en lång kväll. Tre mil innan Nyköping började någon jävla oljekanna lysa på Thomas instrumentbräda och samtidigt började ett olidligt tjutande i bilen. På en mil förvandlades denna Golf Variant till en Golf Trabant och efter en påfyllning av olja utan resultat så var kvällen över. Vi fick helt enkelt slänga in handduken på den sista specialsträckan och ringa bärgare.

Nu slutade inte kvällen här. När vi fick tag i en bärgningscentral så visade det sig att hela Nyköping hade kört av vägen och ingen hjälp fanns att få på ett antal timmar. Som tur var så dök en ängel upp i form av en Mathias som skakade fram en Passat och efter ett par timmar kunde hemresan påbörjas i en hyrbil. Då hade vi redan ringt Nikolaj som fick klara demokratin utan oss, kanske inte gjorde så mycket. I 60 km i timmen kröp vi fram på E 4an utan att kanppt se handen framför oss och någon gång vid tjugo i nio var äventyret över.

Så var det äventyret över. Två äggmackor och sedan i säng med ett ogjort ärende i bagaget.

Rädda människor styr Sverige

2009-02-16T06:29:00.000-08:00

Jag behöver inte säga vad jag tycker om människor med kontrollbehov. Jag kan bara konstatera att små människor behöver mycket kontroll medan stora människor litar på sina medmänniskor och låter målstyrningen gå före prestigen.

Lite då och då stöter vi alla på patrull när vi är engagerade i olika frågor. Detta gäller inte minst i våra kära folkrörelser och politiska partier. Med hjälp av stadgar, styrdokument och andra ursäkter försöker rädda män kontrollera lokalt engagemang där de inte har kontroll över det som sker. Konsekvensen av detta är att demokratin dör och engagemanget likaså medan några gate keepers håller krampaktigt i beslutsvägarna. Om opositionen i Sverige ska ha någon chans i nästa val så måste förändringsarbetet och förnyelsen sättas före frågorna om vilken man/kvinna som ska sitta på vilken stol.

Till alla er människor som brinner för något men känner att ni i ert dagliga arbete för olika frågor blir begränsade och styrda uppifrån så har jag några tips. 1. Fråga aldrig före, det är lättare att bli förlåten efteråt. 2. Jobba i lokala nätverk så att besluten kan flyttas runt till den plats där framgångsmöjligheten är störst. 3. Låt inte dina egna kontrollbehov gå före lokala behov och idéer. 4. Våga utmana dina egna fördomar och ta hjälp av mångfalden för att vända på frågor. 5. Omge dig aldrig bara med ja-sägare då utvecklas du aldrig.

Idag styrs samhället på alla nivåer av rädda människor som tänker mer på sin egen position än på vad som faktiskt uträttas. Om vi inte kan vända den utvecklingen är demokratin död inom överskådlig framtid. Vi behöver ett direkt inflytande för att kunna rädda den representativa demokratin.

Vem fan vill bli tolererad?!...

2009-02-15T02:29:00.001-08:00

Under en rad år har jag arbetat kring olika former av integration och min slutsats är att det enda vettiga man kan göra med integrationspolitiken är att lägga ner den. I alla fall är det så om vi inte läser ut begreppets rätta betydelse som är att föra samman två jämbördiga parter. Detta förutsätter att vi också börjar ifrågasätta de normativa regler som styr vårt samhälle. Genom historien har vi fokuserat på att "hjälpa" kvinnor, funktionshindrade, homosexuella, invandrare, människor med utländsk härkomst och så vidare. Anledningen till att vi inte kommer särskilt långt är att vi aldrig granskar den svenska medel- och överklassmannen.

I mitt nuvarande arbete har jag som projektledare ett fokus på miljonprgramsproblematiken och hur jag än vänder mig ser jag att jag blir en del av problemet. Jag förväntas fokusera på problem som jag sedan ska lösa. Problemet är att jag inte kommer att lösa några problem utan snarare kommer mina problembeskrivningar bli en del av stigmatiseringen av redan negativt utpekade bostadsområden. Dessutom kommer mitt arbete inte betyda ett skit om jag inte lyckas vända den svenska medelklassens syn på de utpekade områdena. Safa Goursoy, som är lokal politiker i Sollentuna, öppnade mina ögon när han ifrågasatte min problemfokusering och menade att om jag befunnit mig i ett etablerat medelklassområde så hade mitt fokus varit annorlunda. Då hade mitt uppdrag riktat in sig på att se möjligheter.

I vackra dokument skriver vi in fina och beaktansvärda floskler kring mångfalden och dess fördelar men utan att märka det så säger vi samtidigt att vi ska vara toleranta. Frågan är vem som ska ha rätten att tolerera någon och i förlängningen vem fan som vill bli tolererad.

Jag kommer inte att lösa någons problem och istället borde vi alla fråga oss vilka maktstrukturer som styr. Malcolm X insåg till exempel att det inte gick att motverka rasismen i USA utan att koppla den till hundratals år av kolonialism och imperialism. Han utmanade också sina egna fördomar genom att söka samarbete med gay-rörelsen i San Fransisco. I våra företag, organisationer och hela samhället borde vi granska maktstrukturer, grundvärderingar och de normativa regler som växer fram. Det kanske enklaste sättet att göra det är att granska vem som i dagens Sverige åtnjuter privilegier och monopolet på egenmakt.

POLIS POLIS POTATISGRIS!!!

2009-02-11T07:10:00.000-08:00

Efter ett antal berättigade påhopp får jag väl be om ursäkt för att min blogg varit död sedan årsskiftet. Har väl inget annat att skylla på än livet i allmänhet och bristande inspiration. Nu är jag här igen i alla fall.

Inspirationen jag hittat är dessa jävla halvnazister som glider omkring i våra statligt finansierade polisbilar. När de dessutom har stöd från en korrupt utredningssektion som lägger ner rasistiska ärenden efter fyra dagar så är jag färdig att kräkas. Som ni alla förstår syftar jag till kravallerna i Rosengård där polisen i sitt eget bevismaterial helt ogenerat presenterar en video där de kallar boende i Rosengård för apajävlar, svartskallar och annat begåvat. Den enda tröst som finns att finna är Leif GW Perssons reaktion där han nu valt att överklaga beslutet om nedläggningen av utredningen av de rasistiska poliserna.

Många vill nog tro att detta är ett undantag när polisen uppträder öppet rasistiskt men jag kan garantera att så inte är fallet. Istället kan jag redovisa flera fall där polisen myser och umgås med rasistiska församlingar vid demonstrationer men samtidigt misshandlar och förolämpar vänsterungdomar och ungdomar med utländsk härkomst. Senast jag såg detta var i valrörelsen 2006 i Sollentuna då polisen hade ett trivsamt umgänge med NSF. Nu kan ju vissa säga att poliser bara är människor och det gäller inte alla och så vidare. Det är förvisso också sant men har vi inte högre krav på vår poliskår så är det här landet snart inte längre en demokrati. Med hjälp av FRA-Lagar och annat kan ju våra små uniformsfascister snart hjälpa sina vänner att spåra upp och trakasera oliktänkande.

Hela historien blir ju inte bättre av att nått jävla stolpskott till åklagare vill märka en 15-åring för livet bara för att han sagt nöff-nöff till Konstaplarna Kling & Klang. Det finns uppenbarligen inga nyanser i dagens Sverige, och därför väljer också jag att i detta inlägg vara fullständigt onyanserad. Om dessa rastistiska poliser går fria och inga ansvariga får sparken samtidigt som en snorunge fälls för att han sagt nöff-nöff så är det nog dags att inta gator och torg.

Kapitalismens fall

2008-12-28T00:10:00.000-08:00

När någonting drivs till sin yttersta gräns riskerar det alltid att gå sönder. Det är det som nu skett med kapitalismen och marknadsekonomin. En av de faktorer som den borgerliga regeringen ägnat sig åt är de hysteriska privatiseringarna. Dessa har gjorts helt på ideologisk grund och därför kan ingen säga att den sittande regeringen inte är medskyldig till det som händer.

Min grundtes är att vissa saker inte ska, bör eller t o m kan privatiseras och det finns flera skäl till det. Områden jag talar om är vård, skola, omsorg och viss infrastruktur. De två viktigaste orsakerna till min ståndpunkt är att när denna privatisering görs försvinner för det första den gemensamma välfärden som ger grundtryggheten i ett samhälle och för det andra är detta områden där marknadsekonomin inte kan få fullt genomslag. Vad jag menar med fullt genomslag är att en privat skola eller ett privat vårdhem inte kan påverka sina intäkter per elev eller patient, så det enda sättet att öka vinsten är genom att skära ner i pengar och kvalitet. Om lilla Kalle får fler lärarlösa studietimmar så ökar vinsten eller om gamla Agda får rulla sig i sin egen avföring några timmar till så ökar också vinsten. Bättre läromedel eller ökad omsorg ger däremot ingen avkastning och då skriker de omättliga asgamarna på börsen.

Det jag säger är inte att all verksamhet inom vård, skola och omsorg måste bedrivas i kommunal eller statlig regi. Det jag däremot säger är att dessa områden måste lyftas bort från det privata vinstintresset. Då individens bästa sker på bekostnad av kollektivets bästa så hotas nämligen hela det kapitalistiska systemet. I vårt grannland Danmark har t ex friskolor varit tillåtna under lång tid men de måste drivas som stiftelser utan vinstintresse. Kan vi i Sverige utveckla ett sådant system, med hjälp av både traditionella kooperativa tankar och moderna tankar kring socialt företagande, så kan vi för samma kostnad både öka kvalitén och antalet arbetstillfällen.

Låter vi den sittande regeringen fortsätta sina privatiseringar där våra skattepengar till vård, skola och omsorg inte kommer verksamheten tillgodo utan istället blir aktieutdelning och privata vinster är vi illa ute. Då faller den gemensamma välfärden och därmed vår grundtrygghet och vi skapar ett samhälle som prövades och rasade samman på 1800 talet under namnen Manchesterliberalismen och/eller nattväktarstaten. Med sina privatiseringar hotar den svenska högerregeringen att skapa en situation där den internationella lågkonjunkturen och finanskrisen eskalerar ytterligare på vår egen bakgård.

GOD JUL

2008-12-24T00:59:00.000-08:00

Det är julaftonsmorgon och jag har nyligen avnjutit Börje Ahlstedt och hans rätt underbara monolog direkt ur julevangeliet. Sitter här med lite julklappar att slå in men det har i princip fått stanna vid presenter till brorsbarnen och min gudson. Det är inte lätt och veta vad som gäller så det är bara att göra sitt bästa och hålla god min.

Tänkte idag bara önska er alla en riktigt god jul och skicka med en liten tanke. -Idag är det som värst för den som är ensam. Det är också som värst för barn som lever i dysfunktionella familjer där våld, alkohol och droger lägger sig som en kvävande våt filt över det vi kallar julstämning. I min egen kommun Sollentuna har vi flera hemlösa som dykt upp i TV på olika sätt. Jag vill att vi alla skänker även dem en tanke.

Livet är inte alltid enkelt men det finns alltid hopp. Börje Ahlstedt och Helle Klein konstaterade i TV att vi ibland lägger för mycket tid vid saknaden och för lite tid till att våga längta. Jag kan själv känna att jag ibland inte vågar längta eftersom besvikelsen då blir större när jag inte når fram, men så kan vi inte leva våra liv. Då blir man som en grå i ett stim av sill.

Slutligen kan jag bara konstatera att det finns någonting med traditioner som är spännande. De fungerar som något slags sammanhållande kitt i våra liv. Traditioner håller fast vid det gamla men de förändras också ständigt för att överleva. Till alla er som läser dinlokaltidning.se och denna blogg vill jag bara säga tack. Även vi ska förändras tillsammans hoppas jag, men vi ska också våga hålla kvar vid och renodla det som är bra.

God Jul

NATIONER OCH NATIONALISM

2008-12-21T00:56:00.000-08:00

Ibland kan julen spela spratt med mig. Oftast blir det i nostalgins tecken och jag kan till och med höra min schäferhund Saschas krafsande på balkongdörren fast hon bytte planhalva redan 2002. Ett annat exempel på nostalgins märkliga lekar är att jag ibland hittar mig själv grävande bland gamla böcker i bokhyllan. Böcker som jag inte läst på länge men som betyder mycket väcker en slags märklig återuppväckt nyfikenhet. En sådan bok är Nationer och Nationalism av Eric J Hobsbawm.

Det märkliga med böcker är att de har sin egen historia. Både poeter och filosofer har vid olika tillfällen hävdat att en text blir verklig först i mötet med läsaren. Det är helt sant men i min värld uppstår också någonting i kontexten där boken finns. När det gäller Eric J Hobsbawm så speglar han den tid då jag faktiskt utvecklades mest som individ. Det var under min tid på komvux där jag mötte en mentor i Ella Merling. Hon kom att betyda oerhört mycket för min personliga utveckling och det var också hon som valde ut Nationer och Nationalism till en kurs hon själv satt ihop. Kursen gick gick under namnet Humaniora och det var en slags fördjupning av samhällskunskap, historia och religion. Det var i denna miljö där Ella försökte förmå oss att se på världen ur ett mer holistiskt perspektiv som Hobsbawm verkligen lyckades bryta igenom mina fördämningar. I en värld där vi inte ens anar hur mycket vi påverkats av den västerländska nationalromantiken från slutet av 1800 talet och fram genom två världskrig löser Hobsbawm upp trådarna. Hans tes är i princip att nationer inte är någonting mer än en mänsklig konstruktion och nationalismen är verktyget för att hålla ihop skapelsen.

Vad är det då Hobsbawm vill att vi ska se. -Jo att vi går in i en tid då kanske nationalstaterna i allt högre grad har spelat ut sin roll. Nya unioner som EU och multinationella företag tar allt mer över. Sedan boken kom ut 1994 har dessutom de globala rörelserna som bl a World Social Forum och Attac på allvar klivit in på banan. Miljörörelsen har funnits där länge. Vad som är tydligt är också att vi inte ska se skeendet som någonting av ondo. Tvärtom så har nationalismen från att ha varit skapelse ur upplysningen i slutet av 1700 talet som främst hyllade det oförstörda bondesamhället blivit en ondskans makt nära besläktad med rasismen. En av Hobsbawms viktigaste slutsatser är att nationalismen och rasismen är tätt sammanflätade. -Jag är inte rasist, men.............och så en jävla massa floskler om vad som är svenskhet är hur det låter i vanliga livet.

Nu har jag förmodligen retat upp både nationalromantiker och mer hårdhudade rasister. Det viktigaste argumentet de skaffade sig efter att en del etniska massutrotningar svärtade ner rasbiologin är att språket är den kulturellt sammanflätande länken som för ett folk samman. Det är med andra ord därför som nationalstaten finns och nationalismen är sund i deras värld. Men Hobsbawm krossar även den myten. "-Tvärtemot vad en nationalistisk myt vill göra gällande, är ett folks språk inte grundvalen för dess nationella medvetenhet utan, med Einar Haugens uttryck, en kulturell artefakt" säger han provocerande. -Vad betyder då det? Hobsbawm exemplifierar med länder som Finland, Norge, Irland och Indien hur just språket konstruerades eller återskapades just som ett verktyg för att markera nationell särart gentemot andra. I Finland brydde sig ingen om finskan förrän på 1860 talet då man ville markera sin särart från det imperialistiska Sverige. I Norge kom detta skeende inte igång förrän på 1890 talet, alltså bara femton år innan unionen med Sverige upplöstes. Indien lärde sig av Irland hur man använde ett nygammalt språk för att markera sin särart från den gemensamma förtryckaren under Union Jack.

Dessa tankar var centrala när jag, Lasse Håkansson och Jon Leimer 1999 lade grunden till www.dinlokaltidning.se . Tanken var att sätta in Sollentunas medborgare i ett större perspektiv. Vi är en del av världen och inte bara en del av ankdammen Sverige. I en tid av globalisering och migration både till och från Sollentuna krävs en holistisk livsåskådning. Världen påverkar oss, och vi den. Nationalstatens filter får allt svårare att spela någon betydande roll.

ORSAK ELLER SYMPTOM -Vad är viktigast?

2008-12-19T23:18:00.000-08:00

Igår hade jag min första lediga dag av en närmast oändlig julledighet. Tänker inte sätta min fot på jobbet förrän den 12 januari. Jag reflekterade över hur skönt det var innan jag bestämde mig för att smyga ner till Figges i Edsbergs Centrum för en kopp kaffe. Samtidigt smög det sig in en liten känsla av saknad och jag kunde först inte identifiera vad det var som jag saknade. Snart smålog jag dock när jag insåg att det var mina morgonresor med 526an som saknades. Dessa resor var nämligen ett mindre helvete för några månader sedan då man tvingades lyssna till Yuppitugget kring vilka fonder som var veckans klipp hela vägen fram till Sveavägen och Handelshögskolan. Men sedan hände något och nu är det ganska stukade små gossar och töser som kliver av bussen och sedan upp för skoltrappan. Kanske är de för unga för att förstå att denna nedgång är perfekt i tid för att nästa börsrally ska börja när de slutar skolan. Hur som helst så är skadeglädjen den enda sanna glädjen så när kapitalismen får sig en tjuvsmäll så ler herr Flyckt.

Det var nu inte det som denna lilla historia skulle handla om utan en diskussion om den svenska journalistiken. På Figges mötte jag nämligen Erland, en annan stammis på fiket som arbetat med internationella uppdrag åt militären under en herrans massa år. -Johan du som är kommunist läs DN Kultur idag så får du stöd för dina teser sa han och log innan jag ens hade hunnit skvimpa i mjölk i kaffet. -Jag är nog inte kommunist log jag men visst ska jag göra ett undantag och bläddra i nyliberalismens bibel om du vill kontrade jag. Eftersom jag har en ganska pacifistisk hållning till militära uppdrag så har vi alltid haft en hel del att diskutera, och jag har stor respekt för Erland då han är en av alldeles för få idag som kan göra analyser av längre historiska skeenden. -Kulturen sid fyra förtydligar Erland.

Jag får upp tidningen och där hittar jag artikeln som är skriven av Stefan Jonsson eller något liknande. Artikeln handlar om hur svensk media i en internationell jämförelse hanterar finanskrisen och den påföljande lågkonjunkturen. Jämförelsen har ett visst fokus mot Tyskland och Frankrike med tidningar som Die Zeit och Le Monde Diplomatique i blickfånget. -Varför diskuterar svensk media bara symptom och plånboksfrågor, medan den internationella median diskuterar orsakerna bakom kapitalismens kris ur en mer teoretisk utgångspunkt är artikelförfattarens grundtema. Dessutom får han till en intressant avslutande twist kring fenomenets eventuella konsekvenser vid nästa val. Han menar att om vi för en diskussion på samma sätt som i bl a Tyskland och Frankrike så kommer vi att hitta lösningar men om vi fortsätter den svenska plånboksdiskussionen så kommer vi bara att lyfta in Sverigedemokraterna i riksdagen.

Jag kan bara konstatera att Erland hade rätt. Jag delar både frågeställningar och svar i artikeln och den ger mig nästan en euforisk känsla. Det finns hopp än om en sådan artikel till och med får plats i Sveriges mörkblåaste högertidning. Problemet i Sverige är dock inte bara styrt till medierna. Problemet är att i hela världen ser man nu över Karl Marx skrifter för att leta historiska perspektiv kring kapitalismens kris. Men på Handelshögskolan i Stockholm och på andra ekonomiska institutioner i landet så brändes väl hans material på bokbål redan på 1980 talet. Varken medierna eller universiteten i Sverige styrs av rationellt handlande utan av en religiös nyliberal dyrkan av kapitalismen och politikens frånträde från arenan. Därför förmår ingen att göra någon analys, istället får vi ägna oss åt lösnummersäljande sensationsjournalistik kring olika plånboksfrågor.

Priset för att svensk media inte vågar diskutera bristerna inom kapitalismen och vilka eventuella alternativ till förändring som finns är uppgivenhet. Uppgivenheten hos ungdomar, den ensamma mamman och fattigpensionären är den näring som ska bära Sverigedemokraterna in i riksdagen. -Det är med andra ord hög tid att bryta den religiösa kopplingen till både nyliberalism och neokonservatism och börja tänka progressivt. Annars sitter vi där med farliga puckon i våra beslutsrum.

-VEM ÄR TOMTEN?

2008-12-15T21:58:00.000-08:00

Jag sitter på en liten sten någonstans i skogen och jag funderar på den larmande staden, industrisamhället och övergången till dagens monumentala jakt på upplevelser. Framför mig har jag en liten brasa och jag tänker på tiden för min egen högkonjunktur för några hundra år sedan. Då hade jag en naturlig plats i samhället och jag tog hand om ondska och godhet på gårdarna runt om i världen. Redan under midvinterblotets tid fanns det också en värdighet och respekt för min personlighet vilket visade sig med en tallrik gröt och en allmän vilja att hålla sig väl med mig.

Allt det där är länge sedan nu men jag fanns med i periferin långt innan dess. I den instängda och trångsynta kristna världen har man retuscherat bort mig ur evangelierna och de andra skrifterna i bibeln. Inte heller muslimerna vill erkänna att jag följde Muhammed på hans vandringar med ändlösa ökenkaravaner. Men det är väl inte mycket jag kan göra åt det medan jag nu sitter och petar lite i elden för att få upp värmen från den röda glödbädden. Jag ser i eldhavet bilder från den tid då Jesus föddes och tog sin rättmätiga plats för mänsklighetens bästa, bara för att sedan bli uppspikad på Romarnas kors. Jag ser hur systrar och bröder inom de semitiska religionerna svikit Abraham, Jesus och Muhammed i småsinthetens namn. Sunniter och Shiter dödar varandra inom Islam och inkvisitionens sår inom kristendomen har inte läkt än trots att det är sjuhundra år sedan kristna på allvar slaktade varandra i religionens namn. Jag vet inte ens om jag längre vill uttala staten Israels namn efter vad de nu gör mot sina palestinska systrar och bröder. De om några borde väl veta bättre efter den kristna slakten av judar i mitten av det förra århundradet. -Vad har hänt med den mänskliga varelsen, ni glömmer ju bort era misstag under en enkel mansålder?

Hur som helst så satt jag mig inte och skrev för att få uttrycka min bitterhet. Jag ville ju ge er svaret på vem jag är. Jag vill först säga vad jag inte är och det är den materialiserade formen av Santa Klaus som vissa kallar mig. För det första fanns jag långt före kristendomen, men det var ju snällt av dem att vilja helgonförklara mig, och för det andra så har jag aldrig sett som min uppgift att dela ut presenter till överflödets systrar och bröder. Några fler vedträn på elden och sedan tända en pipa med riktig tobak, sådan som bara farizeerna använde för att se in i framtiden. -Jag kan inte låta bli att tänka på både Jesus och Muhammed som hade en oerhörd känsla för att tala i tidsenliga bildspråk för att få er att förstå, men det där har ni ju helt missat poängen av eftersom ni försöker använda samma bildspråk flera tusen år senare. Om jag själv idag skulle försöka mig på att tala om vem jag är så att ni förstår så skulle jag väl hävda att jag tillhör en slags referensgrupp som är tillsatt för att utvärdera ert civilisationsprojekt. Utan att avslöja vilka de övriga delegaterna är i referensgruppen och hur våra diskussioner löper så skulle jag ändå vilja ge några tips och reflektioner kring hur ert arbete fortskrider.

För det första är vi oerhört oroade över er historiesyn. Ni utgår från er själva och ni ser tidens gång som linjär när ni borde se den cykler.

För det andra har ni helt missat behovet av en hållbar utveckling. Det handlar om miljöperspektiv men framförallt handlar det om er bristande förmåga att ta tillvara goda erfarenheter. Er linjära tidsuppfattning har fått er att uppfinna samma hjul tusentals gånger vilket tagit er tid från andra viktiga upptäckter.

För det tredje så har ni ett bekymmer med er bristande förmåga till öppenhet och delaktighet vilket ger er problem då ni pendlar mellan olika ytterligheter. De senaste trehundra åren har ni t ex styrts av det ni kallar för den västerländska civilisationen. Ni förkastar allt utom era pengar och ni ser inte att ni utrotar hela er planet bara för att några få ska få leva i överflöd. Dessutom lider 80% av er befolkning under ett förtryck och en fattigdom som bekostar denna rikedom. Från att ha låtit kyrkans prästerskap ha en total makt över tolkningen av världen under mer än femhundra år har ni nu överlåtit denna överhöghet till det ni kallar vetenskapen, dessutom har ni börjat att dyrka det fenomen som ni kallar marknaden som om det vore en ny naturreligion. Ni missar ju att det är ett fenomen som ni själva skapat för att gynna några få.

Sist men inte minst vill vi dock ge er en kort men positiv reflektion. Det är hur ni inte minst i den lilla remsa ni visst kallar Sverige har haft små embryon till en god syn på era unga samhällsmedborgare. Tyvärr så har ni svårt att själva se det och riskerar nu att rasera alltihop. Ni har de senaste trettiofem åren försökt lära de små att tidigt våga vara kritiska och granska det som sägs. På vissa ställen har de till och med kunnat få lära sig att fantasin är viktigare än kunskapen. Detta är centralt eftersom det är fantasin som kan få oss att tro på det möjliga istället för att fastna i det omöjliga. Lär er nu av det och bli inte skrämda när barn och unga vågar kritisera era gärningar, då finns det hopp.

Nu slocknar elden och jag ska försöka att sova en stund. Jag hoppas att ni kan leva med mina små synpunkter och min kritik. Det är svårt att tillhöra denna tysta referensgrupp utan att försöka hjälpa er lite på traven. Kanske blev det inte så mycket en förklaring av vem jag är men kanske fick ni i alla fall en liten bild.

ÖPPENHET FÖR ENGAGEMANG OCH KVALITET

2008-12-14T02:48:00.000-08:00

Häromdagen fick jag två tidningsartiklar av min vän och kollega Janne Hanspers. Den ena var från DN och den andra från Aftonbladet. Den första handlade om rektor Lars Gustavsson som hänvisade till öppna beslut som en väg mot kvalitet och den andra var en krönika av Belinda Olsson som undrade vad vi skulle med alla mellanchefer utan mandat till. Detta fick mig att tänka till över kontrollbehovet bland makthavare, näringsliv och folkrörelser.

När jag först läser om Lars Gustavsson som idag är hyllad rektor på Nya Elementar så slår det mig hur jävla enkelt allt är egentligen. -Nyckelordet är öppenhet konstaterar han samtidigt som han med självklarhet hävdar att synliggörande och deltagande i beslutsprocesser är en förutsättning för att uppnå kvalitet. I artikeln framgår också med all önskvärd tydlighet att han inte heller drar sig för att till och med anmäla sig själv och sina tillkortakommanden till arbetsmiljöverket när något går snett. Allt i öppenhetens namn.

Detta om hur saker och ting borde vara, och som jag tror att det framgår ovan så krävs det ingen Einstein för att räkna ut att strategin är lyckosam. Nu till hur det är i verkligheten och Belinda Olssons konstaterande att hela Sverige har fastnat i ett regisserat varumärkeshelvete. Detta får till konsekvens att hela makteliten, näringslivet och folkrörelserna sitter med en hel hög mellanchefer utan mandat till någonting. Inte en fråga från media, medborgare, kunder eller medlemmar kan passera utan att varumärkesstrategen ska tillfrågas. Det går inte ens att rapa utan att först kolla av hur det stämmer med den grafiska profilen.

-Varför är det då så här frågar sig allt fler. Svaret handlar om makt, strukturer och ett sjukligt kontrollbehov som tillåts äta sig in precis överallt. Priset är ett förödande vakum där gatekeepers och företrädelsevis män på höga positioner kissar på sig om de släpper taget. Vapnet mot det är synliggörande och breda kommunikationsytor.

Oavsett om du befinner dig inom politiken, i näringslivet eller inom folkrörelsen bör du ställa en rad krav för att nå bättre resultat. -Kräv ramar, riktlinjer och kvalitetskriterier som är gemensamt beslutade. -Kräv maktspridning genom processgrupper och öppna nätverk. -Kräv ett demokratiskt transparent beslutsfattande. -Slå sönder alla vattentäta skott mellan enheter och organisationsled.

Då skapar du breda kommunikationsytor och ett kreativt synliggörande som leder till både engagemang och kvalitet. -Lätt va!?...

-VAD ÄR TRYGGHET?

2008-12-11T03:43:00.000-08:00

Alla som idag ropar på förstärkt polis, mer övervakning och digitala system som ska kunna registrera varje steg vi tar grundar sin analys på en växande otrygghet. Problemet är att dessa intelektuellt svaga analyser bygger på en given koppling mellan trygghet och säkerhet. Den kopplingen finns inte menar jag. Däremot finns en strukturell koppling till klass, kön, ålder och bakgrund. En annan del av den upplevda tryggheten bygger på egenmakt och hur beslutsfattarna behandlar dig och ditt område.

Nyligen släppte Stockholms stad ut en rapport som heter Trygg i Stockholm? Där kan vi se att den farligaste platsen är Norrmalm men det är inte där folk är otryggast. Där kan vi också se att unga män är de som utsätts för flest brott men det är också de som är tryggast. Rika är tryggare än fattiga och de med social anknytning till sitt område är tryggare än de som inte är integrerade.

I rapporten från Stockholms stad ser vi gång på gång hur analysen av problemen i våra så kallade utsatta områden inte riktigt stämmer med verkligheten. Visserligen finns där problem men den största delen av problemen är i mina ögon traditionella ungdomsproblem. Ser vi till de redovisade demografiska kurvorna och vilka faktorer som i miljonprogramsområdena lyfts fram som otrygghetsskapande så ser vi en koppling mellan skadegörelse och en hög andel tonåringar. Det är samma problem som hemma i Sollentuna där jag bor. Dvs att i vårt lilla Wannabe-villaområde Viby finns det mycket ungdomar och där har det de senaste åren varit stökigt.

Om jag återvänder till Stockholms stad så sticker Östermalm ut på en punkt. Där är nämligen påträngande tiggeri en av de otrygghetsskapande elementen. -Kan det möjligen vara så att gåslevern smakar surt när man måste kliva över svältande och frysande människor på vägen hem från NK. I så fall kan jag meddela att klass, kön, ålder och bakgrund är det som spelar roll för en upplevd trygghet så det kanske inte är så konstigt. Det är detta som avgör om du har någon tro på din möjlighet att påverka din egen framtid.

-VEM GRANSKAR MAKTEN?

2008-12-08T21:32:00.000-08:00

Under ca tio år har jag varit en av de drivande krafterna bakom www.dinlokaltidning.se och många har undrat vad jag har fått ut av det. Svaret på den frågan att jag till viss del inte vet men att det ger mig en slags känsla av befrielse. Så är det inte minst när någon ibland dyker upp i Sollentuna Centrum eller någon annanstans och tackar för det man gör. Om vi istället leker med tanken att ställa om frågan kring vad jag får ut av det och istället frågar vad det är som driver mig, så blir svaret en fråga; -Vem granskar makten?

Sedan början av 1990 talet har jag drivits av en stigande irritation över hur makthavare medvetet kringgår lagar och förordningar. Detta sker ibland för privat bruk men framförallt är det kommuner och andra instanser som utnyttjar luckor i lagen för att uppnå sina ideologiska mål. Lever man som jag dessutom i förorterna till vår huvudstad så är mediaklimatet helt dött och där finns bara reklambladet Mitt i och kommunens egna propagandablad. Sedan vi startade web-tidningen www.dinlokaltidning.se 1999 så har det hänt flera gånger att journalister från Mitt i hört av sig till vår redaktion och velat att vi ska ta upp saker som de själva inte får ta upp. -Det kan hota annonsmarknaden är visst motivet. Konsekvenserna av en media som helt abdikerat för marknadskrafterna och inte längre har någonting med den tredje statsmakten att göra är att den demokratiska insynen försvinner.

Under perioder har vi de senaste 10 åren haft en fungerande lokal-TV i Sollentuna där jag bor. Där gjorde jag tillsammans med författaren Lennart Högman en rad granskande studioprogram åren 2005-2006. Programmen syftade till att grilla makthavare och högst på listan stod ledarna för de politiska partierna. Allt gick bra och vi fick mycket beröm ända tills vi kom till det moderata kommunalrådet Torbjörn Rosdahl, då var det stopp. Han och hans parti hade nämligen både släktband och ekonomiska relationer långt in i det producerande mediabolaget samt en total kontroll över Lokal-TV föreningens styrelse. Programmet stoppades först under en hel månad för att sedan censureras och det var Rosdahl (m) själv som skapade dekreten för detta. Nu är frågan kring Lokal-TV i Sollentuna åter aktuell då Torbjörn Rosdahl (m) avkräver producenten av TV en klausul som förbjuder honom att kritiskt granska kommunen.

Jag har ovan försökt beskriva en situation som kan uppstå i våra lokalsamhällen men frågan är högst aktuell både nationellt och internationellt. Hela journalistkåren börjar idag alltmer likna renässansens konstnärer. Det gäller att prostituera sig för makten annars blir det tomt på kontot, och frågan kvarstår; -Vem granskar makten?

NÄR POLITIKER TROR ATT DE ÄR FÖRETAGSLEDARE

2008-12-04T01:09:00.000-08:00

I Sollentuna lever vi idag i ett ickedemokratiskt samhälle där det moderata kommunalrådet Torbjörn Rosdahl (m) inte vill erkänna sitt politiska ansvar. När han slaktar den öppna insynen i kommunen genom att tvinga Lokal-TV producenten att skriva på ett förbud mot kritiskt granskande verksamhet har vi ett trendbrott i vår kommun. Under lång tid har vi nämligen haft någon form av publicistisk frihet.

VD Wannabe

När Torbjörn Rosdahl blir intervjuad i Radio Stockholm så jämför han sig själv med en Vd på Volvo. Analysen bygger på att -En Vd skulle väl inte finansiera negativ information om det egna bolaget. Ur det perspektivet har jag svårt att se hur liberaler och andra som fortfarande försvarar de demokratiska värderna ska kunna följa Rosdahl och den kristna bombgeneralen Thomas Ardenfors. Eller vill de också avskaffa demokratin och kommunallagen till förmån för aktiebolagslagen.

Varför jag nämner Ardenfors i denna artikel är att han snart har alla uppdrag i kommunen. Han är propagandachef i Moderaterna, han sitter i nämnder och han är snart projektledare i vartenda jävla jippo som finns i kommunen. Att han är duktig på att ta plats vet vi då han körde Livets ords utbrytarsekt Stockholm Carisma Center i konkurs med 12 miljoner i skulder vilket gav brysk kritik i den kristna tidningen Dagen. Inte ens Runar Sörgard tycktes känna det moraliskt försvarbart att hänga kvar i församlingen. Min slutsats är därför att det också är Ardenfors som ligger bakom strategin att tysta ner Lokal-TV och journalistiken i Sollentuna till förmån för sina moraliska program som rullar under namnet Studio Sollentuna.

Min fortsatta analys är att Rosdahl knappast kan bli långvarig som kommunalråd i Sollentuna om han inte vill se sig själv som politiker. Hotet kommer dock ej utifrån utan jag tror att han blir ersatt av Thomas Ardenfors själv. Denne man har med sitt järngrepp om informationen i Sollentuna skaffat sig samma Pole-Position som Stalin införskaffade i början av 1920 talet. Läser man mellan raderna i hans blogg så ser vi också en tydlig vilja att flytta fram sina egna positioner.

Det är den politiska oviljan till ansvar som bäddat för den ekonomiska krisen

Det symptom som Rosdahls inslag i Radio Stockholm visar på är de borgerliga politikernas vilja att ta ansvar för det politiska arbetet. En rad liberala ekonomer hävdar att den ekonomiska krisen bottnar i en brist på reglering av marknaden. När Rosdahl nu inte ens vill separera sitt kommunala uppdrag från vilket jävla chefsjobb som helst förstår vi hur det gått till. Det handlar om att undvika transparens där medborgarna får insyn, det handlar om att ersätta kommunallagen med aktiebolagslagen och det handlar om att predika istället för att informera.

EN PISSNÖDIG RESA GENOM STOCKHOLM

2008-12-01T21:21:00.000-08:00

En måndagsmorgon i livet....

Kliver ur sängen och beger mig ner till Figges konditori i Edsberg. Träffar en gammal kompis så det blir en kaffe extra, något jag snart ska få ångra. Vi snackar lite skit, stämmer av läget bland en del gemensamma bekanta och så tack & hej. Dagens schema säger mig att jag ska vara i Solna nån gång efter tio för att bygga lite nätverk och se hur landet ligger.

Redan när jag lämnar Figges känner jag att en toalett inte vore helt fel men eftersom jag är både född och uppvuxen i Edsberg så vet jag att det inte går att göra något åt det i min del av världen. På helgerna smyger folk ner och pissar på Edsbergsskolan men att göra det en måndagmorgon kan nog leda till ett åtal för pedofili. Jag konstaterar snabbt att jag får uträtta mina behov när bussen tagit mig till Sollentuna station och pendeltåget. Väl inne på Sollentuna station ser jag att man måste be personalen i spärren att öppna luckan, och det kostar fem spänn. Problemet är att det inte finns en jävel i luckan.

Okej så jag väntar på pendeln med ett smygande magknip som alltid hemsökt mig om mina behov är tillräckligt starka. Tanken säger mig att jag ännu inte uppnått den aktningsvärda åldern att jag inte ska kunna hantera att vara pissnödig i en kvart till. Tåget kommer och jag försöker hålla god min i en konversation med en ytlig bekant som dessutom träffar en granne. Jag får en del frågor om vilka TV-Kanaler som sänder vilka fotbollsligor och jag lyckas svara utan att bli våt om benen. Väl framme vid Solna station gör jag personbästa upp för rulltrappan bara för att mötas av en röd jävla skylt på muggdörren som säger "Felanmäld".

Nu börjar det bli kris och jag tänder en cigg bara för att skingra tankarna. Jag börjar min promenad bort mot Solna centrum. Jag ska till ABF huset på Skytteholmsvägen men inser att Solna Centrum måste ha en toalett och det ligger på vägen. Väl inne i centrum börjar jag leta. Det finns allt utom toaletter och nu börjar jag bli pissed off på hela samhället. Just då dyker det upp en stackars tonårstjej som säljer elavtal till något nytt mirakelföretag. -Vill du tjäna pengar och teckna ett nytt avtal frågar hon. -Kan du hjälpa mig hitta någonstans att pissa så ska jag ta vilket jävla elbolag du vill svarar jag och ler. Hon ser först förvånad och nästan rädd ut men sen ler hon medlidsamt och jag inser att även hon måste ha varit pissnödig någon gång i livet. Just i detta läge visar gud att han/hon verkligen finns och jag hittar en handikapptoalett. Det kostar fem spänn och in kommer jag på Nordeuropas skitigaste och äckligaste toalett men just denna morgon hade jag kunnat befinna mig var som helst bara för att få uträtta mina behov.

Nypissad och med en nästan euforisk känsla lämnar jag Solna Centrum för Skytteholmsvägen. Då börjar jag bli riktigt irriterad. Alla politiker, bostadsföretag, poliser och socialarbetare pratar sig hesa om trygghet. Dessutom tar de människorna som gisslan och hävdar att de är rädda. Allt detta görs för att få sälja säkerhetsdörrar, sätta upp kameror och stifta FRA-Lagar. Om det är något som hotar tryggheten i ett samhälle är när enkla simpla samhällsfunktioner slutar att fungera. Och min pissnödighet har just förvandlats till en metafor över ett samhälle som monteras ner och havererar.

NYLIBERALISM MÖTER NEOKONSERVATISM

2008-11-28T23:23:00.000-08:00

Jag har länge funderat på vad det är som driver mig i mitt oförtrutna malande om förändring, nätverksbyggen och förnyelse. -Vad är det jag vill och varför.....? För att hitta svaret har jag koncentrerat mig på vad det är som skett under 1970-1980 talen då jag växte upp och på vilket sätt samhällsutvecklingen sedan cementerats under de två senaste årtiondena.

Det jag här vill lägga fram och förfäkta är inte på något vis sanningen för alla men det är min alldeles egen upplevda sanning, vilket räcker för mig. För att följa någon slags kronologisk ordning kan vi säga att jag är en produkt av flumskolan och mängdläran som batonghögern vill kalla 1970 talets utbildning för. Jag är också en produkt av en tid då det inte var fult att känna solidaritet med andra. Den här andan fick jag med mig på min resa in i 1980 talet.

Då högern gick samman för att försöka få bort 1:a maj som helgdag, nynazismen tog sitt första grepp om Sverige och landet förlorade sin oskuld en februarinatt 1986 hände något. -När Svenska Arbetsgivarföreningen, eller Svenskt Näringsliv som de heter idag, piskat fram stämningen som krävdes för mordet på Olof Palme hade något alltså skett även om det skulle dröja många år än innan det gav synliga resultat. -När den svenska poliskåren skålade i champagne över mordet på vår statsminister hade nyliberalismen och neokonservatismen med andra ord för första gången tagit ett synligt handslag. Detta handslag tvingade fram feghet inom folkrörelserna, avreglering av finansmarknaden och avhumaniseringen av Sverige. Detta paketerades i det tidiga 1990 talets lågkonjunktur och jakten på att styra upp de nationella finanserna.

Alla dessa faktorer är det vi idag bär med oss och ser konsekvenserna av. Att det i dagens Sverige finns människor som hoppades på en annan utgång i det amerikanska presidentvalet är helt absurt. Att det dessutom finns sådana människor bland liberaler och socialister är helt sjukt. Men det är neokonservatismens grepp om Sverige som ger utrymme för detta. En marknadsekonomisk moralpolis har på något sätt skapat en mental FRA-Lag.

Att tala om exakt vad jag vill vet jag inte om jag klarar av. Jag är dock säker på att kriget mot nyliberalismen, nationalromantiken och neokonservatismen är livsviktigt. Om vi inte återskapar ett progressivt förhållningssätt till oss själva och vår omvärld har vi snart istället återskapat ett klassamhälle där trälar bor i statarlängor och den så kallade humanismen tillhandahålls av den kristna bombhögern. Jag tror inte att det möjligt eller ens önskvärt att vända åter till 1970 talet men det kan väl för fan inte behöva ses som överarbetat att vilja återinföra vissa solidariska förhållningssätt till varandra.

-Vill du leva i det samhälle där vi har marknadsanpassat moralpaniken, återinfört skolagan och gett överklassen tillbaka sitt konservativa tolkningsföreträde? Den som inte förstår vad jag menar vad jag menar med att nyliberalismen möter neokonservatismen behöver bara titta på Jan Björklund (fp). Han är ingen människa, han är en hybrid av dessa två företrädelser. Om du ännu inte fattar så kan du läsa DN. Det är ingen tidning, det är bombhögerns pamflett.

VERNISSAGE I HUSBY

2008-11-27T20:01:00.000-08:00

Idag är det fredag morgon och veckorna går fort fram mellan just fredagen, måndagen och så helt plötsligt fredag igen. Dagens tankeverksamhet ägnar jag åt några hjältar i Husby som slåss för att själva få vara med och påverka sitt boende. Bostadsföretag, politiker och andra världsmästare har historiskt sett kört över dem så nu är de på sin vakt. Det handlar om referenskvarteret på Trondheimsgatan 26-32.

Adalgisa, Jigger, Zandra och många fler bor på dessa adresser och de vill inget annat. Idag håller de vernissage på Trondheimsgatan för att visa sina idéer över hur upprustningen av deras hem ska se ut. För ett år sedan fick de ett brev från Svenska Bostäder där budskapet var glasklart;-Ditt hem ska rustas upp & du måste flytta och så försökte bostadsföretaget att tömma husen för att riva ett av dem. De andra skulle lyxsaneras. Deras krav är endast att få påverka upprustningen och dessutom att ha råd att bo kvar efteråt.

Jag vill här hylla alla som jobbat för Husbyborna det senaste året och då menar jag i första hand Husbyborna själva. De har genom olika nätverk, kulturevenemang och seminarier verkligen mobiliserat för rätten att beskriva sin egen verklighet. Detta utan omvärldens ibland missriktade välvilja eller i värsta fall rena fördomar.

Så idag är det vernissage mellan 14.00-19.00. Jag vet att de boendes tankar för referenskvarteret håller och jag vet att politikernas så kallade "Järvalyft" inte ens är värt pappret det är skrivet på om de inte lyssnar på människorna som bor på Järvafältet. Jag kommer själv att efter bästa förmåga backa upp de människor som nu står upp för Husby både i det aktuella referenskvarteret och i stadsdelen som helhet.

Släpp kontrollbehovet och lita på människor som är lokalt förankrade är mitt enkla budskap. Kompetensen finns i verkligheten.

Ingen julefrid för hemlösa i Sollentuna

2008-11-25T22:01:00.000-08:00

Under måndagen den 24 november firade Sollentuna kommun att det är en månad kvar till julafton med att vräka över tio hemlösa som försökt söka skydd i några husvagnar i kommunen. Under över ett år har politiker, polis och trygghetsmissbrukande villaägare jagat ett mindre antal hemlösa i Sollentuna kommun. Precis en månad före jul kom nu polis och kronofogde och vräkte dem med en timmes varsel i snöstormen.

Jag skäms för att vara svensk, jag skäms över att vara Sollentunabo och det väcker en ilska inom mig när jag ser den cynism vi har skapat i vårt samhälle. När de röstsvagaste och mest utsatta grupperna ska hunsas så finns inga gränser för grymheten. I det aktuella fallet med husvagnarna i Sollentuna orkade inte ens den annars så tama socialtjänsten att hålla tyst. Jorge Castellon som är socialarbetare är mycket kritisk till agerandet i en intervju i Metro. Han säger kort och gott att "-Det tråkiga är att de inte löser några problem. De här människorna försvinner inte." Samtidigt hävdar en byråkrat i form av moderaten Tomas Franzén att det är omöjligt att låta människorna bo kvar på platsen.

Problemet med hemlösheten i Sollentuna och resten av Sverige är att inget görs för att få bort den. Det enda som görs är att mata en massa frivilligorganisationer som skapat en industri kring detta nya trasproletariat. Rolf Nilsson från de hemlösas förening föreläste för några veckor sedan på Café Biblos i Sollentuna och hans dom är hård. Han menar att om vi verkligen ville få bort hemlösheten så skulle vi inte vräka människor och vi skulle istället bygga bostäder.

I den borgerliga alliansens Sverige har vi nu straffbeskattat bort byggandet av hyresrätter, vi står handfallna när marknaden havererat så att byggandet av bostadsrätter stannat och de som vill bygga villor får inga lån. Detta sker samtidigt som ca 630 000 ungdomar beräknas vilja flytta hemifrån de närmaste åren. Bara i Sollentuna kan vi se att andelen ungdomar mellan 10-19 år är dubbelt så många som andelen unga mellan 20-29 år. Detta är alltså ett eskalerande problem som möter handfallna politiker, byråkrater och soppköksfanatiker. Vi håller på att skapa förutsättningarna för kåkstäder och husvagnsgetton i storstädernas utkant. Samtidigt ser vi hur människor i Malmös Rosengård slåss för att rädda sina barn från kackerlackor i totalt havererade hus där privata hyresvärdar satt profiten före underhållet.

När jag den 24 december inväntar julefrid i en värld där Jesus och Kalle Anka förvandlats till samma person ska jag skänka de vräkta människorna från skammens Sollentuna en tanke. Det är vinter i paradiset för en allt större del av invånarna i vårt avlånga land. Kanske finns det ett djupare budskap när Baloo vägrar att föra Mowgli till människobyn nån gång vid kvart över tre på julaftons eftermiddag.

Det kontraproduktiva EU-Etablissemanget

2008-11-24T04:47:00.000-08:00

Klev på tunnelbanan vid Rådmansgatan i morse och greppade en Metro. Där dök Göran Greider upp på sidan 6 i sin sedvanliga kolumn. Självklart har han fångat upp hanteringen av Lissabonfördraget i sin text. Hela kolumnen är en hyllning till centerpartisten Sven Bergström som vågar trotsa Maud Olofssons partipiska och i riksdagens omröstning säga nej till fördraget.

Precis som Göran Greider är jag positiv till EU och jag går nog längre än honom i min syn på EU. Jag kan inte ens säga att jag är negativ till ett fördjupat samarbete inom EU även om det trycker tillbaka den "heliga" nationalstaten. Vad jag vill lyfta fram i Greiders text är dock det medborgarförakt riksdagsbeslutet kring Lissabonfördraget innehåller. När ett av Sveriges viktigaste beslut på mycket länge ska fattas tillåts inte medborgarna vara med. Själv hade jag föredragit en folkomröstning precis som på Irland. Är det för mycket begärt så skulle riksdagen fattat beslutet efter 2010 så att vi kunde göra en valfråga av temat. Istället trycks nu förslaget igenom och inte en enda sosse vågar rösta nej i frågan trots att alla vet att Lissabonfördraget delar partiet på mitten och skapar en klyfta till LO-Kollektivet.

Slutligen kan jag därför själv inte heller göra någonting annat än att ge min eloge till Sven Bergström för att han sparkat Maud Olofsson och etablissemanget på smalbenet. Personligen ska jag ta mig en guiness för Irland och hoppas att de röstar "fel" igen om de tvingas tillbaka till valurnorna.

TACK GODE GUD, LÅGKONJUNKTUR

2008-11-22T22:04:00.000-08:00

Är det någon i Sverige som reflekterat över att eftertanken återigen fått en plats i samhällsdebatten. Helt plötsligt finns det utrymme i etern för ett visst funderande och en viss reflektion när Handelsmupparna inte riktigt vågar ta ton.

Jag kan minnas när jag själv var 21-22 år i början av 1990 talet då skiten kollapsade förra gången. Den hårdsmälta lågkonjunkturen öppnade vägen för ett kallare Sverige och frågan är om även 2008 ska få en bitter eftersmak av att neoliberalismen gör ytterligare landvinningar när valparna på Handels vågar ta ton igen. Svaret på den frågan blir vad vi gör det till.

Vågar vi konstatera att det kanske inte bara är otur att Sveriges ekonomi rasar varje gång vi har en borgerlig regering?

-I så fall vågar vi ställa följdfrågan varför kapitalismen ska suga åt sig vinsterna medan socialismen får städa upp efter dem och ta hand om kreditförlusterna.

Vi befinner oss nu i en situation där kapitalismen skakar i sina grundvalar. Den gör det av orsaker som flera ekonomer förutspådde redan för flera år sedan, men de fick ingen plats i debatten. Den analysen bygger på att utan reglering leder kapitalismen till ytterligare spekulation, monopolisering och spänningar mellan olika samhällsklasser. Det är ingen slump att Karl Marx teorier nu dammas av långt utanför de traditionella vänsterkretsarna.

Tack gode gud det är lågkonjunktur bygger på att vi nu vågar bygga grunden för ett hållbart utnyttjande av naturens resurser, vi vågar på allvar ta diskussionen om fördelningen av rikedomen och dessutom vågar fråga oss om kapitalismen klarar ett samhällssystem där välfärden inte kräver en ständigt växande tillväxt. Vi ser idag hur unga allt mer vänder sig bort från det materiella och söker upplevelser i stället. Tänk om vi nu också i en högre grad kunde söka den inre resan och inte enbart bli neokolonialister i vår jakt på en ny upplevelse.

SOLLENTUNA KOMMUN TYSTAR MEDIA

2008-11-21T23:14:00.000-08:00

Det är lördag morgon och vi skriver den 22 november anno 2008. Många händelser med direkt eller indirekt koppling till den 11 september håller på att förändra Sverige. Några av oss känner att det inte går åt rätt håll. Makt, kontroll och elitism har tagit ett grepp om individen med ett lokalt, regionalt och globalt perspektiv. Många blir passiva andra letar fram sina mörka krafter och lägger dem på Sverigedemokraterna. Mitt i allt detta går nu Sollentuna kommun ut och dödar förutsättningarna för medborgarnas fungerande lokal-TV med ett förbud mot politisk granskning. Förbudet består i att journalisten och TV mannen Bo Wanngård måste skriva på ett avtal där han avsäger sig rätten till undersökande reportage, annars får han ingen ekonomisk ersättning.

Resultatet av Sollentuna kommuns krav är att Bo Wanngård inte ser någon möjlighet att med yrkesheder skriva under avtalet och lokal-TV blir av med en av sina duktiga journalister. Alla som känner mig vet att jag många gånger befunnit mig i polemik med just Bo Wanngård för att jag tyckt att han varit för mjuk i sina intervjuer med politiker och chefer för kommunala bolag. Detta hindrar dock inte att jag högaktar honom, och hans rakryggade förhållningssätt gentemot moderaterna i kommunen som nu försökte tvinga på honom en munkavle stärker den uppfattningen.

I spelet kring media driver nu moderaterna en linje för att låta tysta ner all tänkbar kritik mot kommunens politik. Vi blir fler och fler som ser ett mönster där politikerna Thomas Ardenfors och Benkt Kullgard ligger bakom skeendet. Den förstnämnde är en frireligiös pastor som fick människor att skänka hundratusentals kronor till sekten Stockholm Carisma Center innan de gick i konkurs med 12 miljoner kronor i skulder. Som en dammsugarförsäljare lyckades han övertyga människor om att de skulle bli "Kingdom builders". Den andre är mannen som försöker stänga ute alla ickemoderater i Sollentuna föreningsråd från att medverka i samarbeten kring social ekonomi i Sollentuna kommun.

Kära Sollentunabor det är dags att resa på sig.

OM VI VÅGAR ÖPPNA DÖRREN

2008-11-20T23:49:00.000-08:00

Min första blogg skulle jag vilja tillägna öppenheten eller snarare kanske rädslan för den. Var står idag samhällets försvarare både i form av den politiska eliten och försvararna av den vanliga människan i form av folkrörelser och andra organisationer.

I en tid då vi alltmer förvandlas från individer till kunder och folkrörelserna alltmer vänder bort från idén till att på ett ytligt sätt förhålla sig till olika nyttoperspektiv håller någonting viktigt på att komma bort. Några säger säkert att det är en tidstypisk utveckling medan andra skyller på ungdomen. Till dessa människor vill jag bara säga att jag tror att det är skitsnack. Det som händer är att varken journalister, politiker eller folkrörelser har någon koppling till människors vardag.

Skälen till den instängda och unkna värld som Sverige riskerar att förvandlas till bottnar i bristen på tillit. Alla talar om politikerföraktet, -jag vill tala om medborgarföraktet eller i olika organisationer för medlemsföraktet. När nu t ex Socialdemokraterna med stöd av LO ställer sig bakom Lissabonfördraget hör jag röster över allt bland fackets medlemmar och förbund som inte känner igen sig. Min fråga är varför Irland vågar lita på sina medborgare och hålla en folkomröstning i frågan medan Sverige inte gör det. Nästa fråga är om det är konstigt om detta medborgarförakt föder ett visst politikerförakt.

Exemplen är många men vad jag vill komma åt är den rädsla som finns för att öppna dörren för varandra. Varför vågar inte etablerade folkrörelser samarbeta med nya nätverk där många unga finner intresse att engagera sig. Varför vågar vi inte låta nätverkens probleminriktade arbetsform ersätta de hierarkiska strukturer som finns på tidningsredaktioner, inom politiken och i folkrörelserna. Kan det vara så att de gatekeepers som sitter på de tunga posterna har blivit mer rädda om lönen och positionen samtidigt som strukturen gör att organisationsegoismen stänger våra ögon.

Av de analyser jag sett kring Barak Obama är det speciellt en slutsats jag fastnar för och det är gräsrotsperspektivet. Barak Obama blev intressant för att han vågade släppa kontrollen och lita på människorna. Han krävde inget monopol för sina tankar, han gav en vision för var och en att arbeta fritt med. Den som fattar det kan förändra Sverige.

Johan Flyckt

2008-11-19T01:11:00.001-08:00

Hej och välkommen