Hey Hey my my

Satt på tunnelbanan och försökte stänga in mig i min i-pod. Lyssnade på en beklagande Neil Young med textraden "-I hope the world don´t turn around" ekande i huvudet. På sätet en bit bort låg en ung kille och försökte sova bort någonting som verkade vara horse eller bara en mix av roppar och någonting mer. I sömnen råkar han sparka till en äldre dam och hennes dramaten, han tittar upp förläget och det ser ut som om han sluddrar fram en ursäkt.

Den gamla damen ler först förvånat över den inte helt förväntade artigheten, den stämde nog inte med förväntningarna som fanns i situationen. Sedan ser jag hur hennes leende förvandlas och i ögonen ser jag en slags ogenomtränglig sorg. Jag försöker fortfarande vara kvar i min i-pod, men verkligheten liksom kompas av Neil Young som nu tagit sig vidare i spellistan och lägligt snurrar "I see the needle and the damage done". Jag kan inte låta bli utan plockar ut lurarna ur öronen och frågar henne om det är okej. Hon ler igen och säger att det inte är någon fara och att det finns gott om plats. Jag tittar på grabben för att se om han är vaken men vad han än nu tryckt i sig så har det kickat in och han sover sin rosa Törnrosasömn. När jag tittar tillbaka på kvinnan så ser jag i hennes ögon denna sorg igen. Med lurarna tillbaka i öronen kan jag inte låta bli att fundera över om sorgen kommer från personliga tragiska minnen eller om det är sorgen över vad som hände med det Sverige hon byggde.

Tillbaka i mina lurar och med "Keep on rockin in the free world" larmande i skallen betraktar jag en av alla dessa tiggare som glider runt på tricken. Det är en kvinna med en liten lapp där det står om hennes sjuka dotter. Tankarna snurrar vidare i mitt huvudet och jag konstaterar att så många sjuka döttrar som det finns på lappar i tunnelbanan kan ju bara inte existera. Hon försöker att få loss ett par spänn från den gamla damen men det går inget vidare. Den gamla damen reser sig och kliver av vid Gamla stan trots att det inte riktigt ser ut som det är dit hon skulle. Hon står med en uppgiven blick på perrongen och ser ut att fundera över åt vilket håll hon ska gå. "Hey Hey, my my" klagar Neil Young. Jag vänder blicken och konstaterar att bröstkorgen fortfarande rör sig på juniorpundaren i sätet snett framför mig.

Jag kliver av på centralen och går mot pendeltågen. En bira på Paddys och sen hem tänker jag. Stockholm har blivit en yuppifierad vacker död stad för mig men du behöver inte gräva dig djupare ner än i tunnelbanan för att se vad priset är. Jag plockar upp min i-pod och bläddrar fram till Neil Youngs "Looking for a leader" och surfar norrut.