PÅ VÄG (2010)

Nu är det snart även slut på 2009, vi ska bara överleva julen och lite andra trevligheter. Själv sitter jag och väntar på att dessa två arbetsdagar ska ta slut för att njuta av lite ledighet. Det finns dock några saker som inte tar julledigt och det rör sig om olika aktiviteter för utslagning av svaga i Sverige.

Kan man tänka sig att ca 16 000 människor berörs av nedläggningen av SAAB
Kan man tänka sig att tusentals cansersjuka nu ska tvingas bort från sin sjukpenning
Kan man tänka sig att situationen för unga på bostadsmarknaden 2010 blir värre än någonsin
Kan man tänka sig att ungdomsarbetslösheten i Sverige riskerar att bli värst inom EU
Kan man tänka sig att andelen barn med socialbidragsberoende föräldrar ökar
Kan man tänka sig att det just nu finns hemlösa i Sverige som riskerar att frysa ihjäl

Kan man också tänka sig att större delen av skattesänkningarn har gått till de 10% rikaste i Sverige
Kan man också tänka sig överklassen nu kan göra avdrag för pigor
Kan man också tänka sig att gamla människor får bristande äldrevård men vårdbolagen skickar enorma vinster till olika skatteparadis

Sverige är på väg och det är en resa som går fort och den går käpprätt åt helvete. Avknoppningar, ombildningar, nedläggningar och förskingring av gemensam egendom är en linje som högeralliansen byggt sin politik på. Att ge mer till de som redan har medan Reinfelhdt håller färgen med en röd slips och Lithorin döper om utförsäljning till avknoppning för att det låter bättre.

Så mitt tips inför julhelgen är att ni börjar ladda om för 2010 då vi skickar den förskingrarregering vi har på soptippen. Hela deras politik är ett slag i ansiktet på 75% av befolkningen. Deras politik är ett slag i ansiktet på unga och gamla och det är en politik som ökar klyftor mellan kön och etniciteter. Det är därför ingen slump att folket börjar tröttna.....

Längtar efter valet 2010!!!!

Folkrörelsen behöver ett crazy gang

Sitter på morgontimmarna och laddar för att se mitt älskade AIK i cupfinal på Råsunda mot IFK Göteborg. I år finns det alltså en chans att ta dubbeln och gör vi inte det så har vi i alla fall vunnit allsvenskan för första gången på elva år. Jag kan här inte låta bli att titta på AIKs lagbygge som helt präglas av mångfald och individuellt utrymme inom ramen för lagets gemensamma mål. En tränare som säger "-När vi kör så kör vi" men också "-Misslyckas du så försök igen".

Här finns det ett utrymme för folkrörelserna att lära sig av lagidrotten och i detta fall AIK Fotboll. Ivan Obolo, Flavio och Ortiz är en triangel av spelskicklighet, löpvilja och hårdhet från Sydamerika. Kenny Pavey är vilddjuret från Millwal och Daniel Tjärnström är någon slags svensk folkhemsidyll. Kryddan som blir det lilla extra är förorternas Bojan och Mutumba. Dessutom finns det utrymme för strulputtar som andra lag ratat men som har växt i klubben. Dulee Johnson och den flygande holländaren Hooifeldt är spelare som känt att de fått utrymme för att rikta kraften åt rätt håll.

Inom folkrörelserna måste det finnas utrymme för olikheten i temperament, styrka och metoder för att nå fram. En stark ledning som inte lägger sig i detaljer men som pekar med hela handen för att visa målet och identiteten. Ska en modern folkrörelse växa fram så krävs det fler Mutumba och Pavey. Det krävs också att de får utrymme samtidigt som det krävs en ledare som Mikael Stahre. -Hit ska vi (valet 2010) och "-När vi kör så kör vi" och "-Misslyckas du så försök igen". Vår utmaning är att skapa ett kollektiv som synliggör och ger utrymme för individen. Det är lätt att glömma bort att ett kollektiv alltid är ett antal individer, få eller många. Så varför inte våga släppa fram ett crazy gang i varenda folkrörelse så ser vad som händer... Eller som skånebandet Bob Hund säger "-Det okända är helt på min sida".....

Vad-Hur-Varför

-Vem sätter dagordningen i Sverige?
-Med vilka motiv sätter någon dagordningen i Sverige?
-Med vilka resurser sätter någon dagordningen för att gynna sina egna motiv?

Dessa frågor skulle alla svenskar börja dagen med innan nyhetsrapportering och annan media tillåts att pumpas in i venerna. I den fina akademiska världen kallas det för källkritik och är något för de lärda men om inte vi vanliga dödliga intar samma förhållningssätt är vi snart än mer lurade. Den viktigaste frågan är vem som äger våra tidningar, radiokanaler och TV-Stationer. Var får de sina pengar ifrån och på vems uppdrag arbetar de. Då skulle det nog bli alldeles klart för oss varför det inte letas efter några skandaler bland de borgerliga politikerna. Vi skulle också kanske förstå varför förorten och landsbygden beskrivs som onormala företelser i förhållande till normen. Det vill säga storstadens inre kärna eller dess nära villaområden. Kanske skulle vi också förstå varför muslimerna fick överta kommunisternas roll som bärare av all jordens ondska i det globala perspektivet.

Svensk media är idag till stora delar styrd av kapitalet. Samtidigt jagas SVT och Sveriges Radio så fort de uttrycker en annan åsikt än vad som beläggs i den nyliberala morgontidningen Dagens Nyheter. Den här diskussionen har jag hört sedan i början av 1990 talet men ingenting händer utan tvärtom så förvärras situationen och media bidrar på alla sätt de kan till att hänga ut muslimer, stigmatisera förorten och att hylla kapitalet. Det enda som händer bland de många som tvivlar är att föraktet mot media ökar så till den milda grad att många helt slutat konsumera nyheter. Och det är i detta vakum nu Sverigedemokrater och andra avskum hämtar energi och skapar sig utrymme.

Jag tror nu att vi kommit till den vändpunkt där medborgarjournalistiken kommer att växa sig starkare. Ett exempel på detta är ett underbart gäng unga människor i Husby som nu bygger upp nättidningen www.megafonen.se . Här finns framtiden för dem som inte duger som de är på Sveriges medelklassmätta nyhetsredaktioner. Eller på de redaktioner där journalister med civilkurage och lite allmän moral hela tiden tvingas kompromissa med sina ideal för att inte bli sönderredigerade eller sparkade. Megafonens syfte är bland annat att visa den bild av Husby och de närliggande Järvaområdena som den vanliga median inte vill visa. Frågan är bara varför de inte vill visa den positiva bilden av förorten och vem som tjänar på att det inte görs.

Varför ersätta ungdomsarbetslöshet med ungdomsslaveri

Nu är Maud Olofsson i farten igen och den här gången är det ungdomarna som ska straffas för att arbetsmarknaden inte fungerar. Nu ska det införas ungdomslöner som ska gälla i ett år och ge mindre än två tredjedelar av en riktig lön. Enligt beräkningar ska ungdomar leva på ca 8000 kronor i månaden efter skatt.

Min osökta fråga är varför ungdomsarbetslöshet ska ersättas med ungdomsslaveri. Varför ska någon leva på en lön som inte ens täcker månadskostnaden för boendet och lite mat på bordet. Jag blir bara provocerad och tackar min lyckliga stjärna att jag närmar mig 40 års strecket. Den politik som alliansen står för är tydligen helt och fullt till för rika svenska män och alla andra ska betala. A-kassan har inte bara sänkts, den har havererat, lönegapet mellan män och kvinnor ökar, ungdomsarbetslösheten ökar och sen nu det här. Lägg sedan till en politik där de segregerande faktorerna börjar visa tydliga resultat på arbetsmarknaden och inom närvården i förorten.

Maud Olofsson tycks inte tänka alls. Hennes förslag är nu alltså att ungdomar under ett år ska jobba under en slavlön för att sedan få avtalsenlig lön. Vilka incitament hade hon tänkt ska förhindra att arbetsgivarna efter tolv månader inte sparkar ut slaven och tar in en ny på tolvmånaderskontrakt. Kära läsare jag förstår att den rödgröna alliansen leder stort i åldersgruppen 18-25.

Täby och Tibble på defensiven

Jag har med glädje de senaste åren haft kontakt med Camilla Salomonsson och flera andra inom nätverket Gemensam Välfärd. Jag har också med spänning följt det arbetet som oppositionsrådet i Täby Conny Fågelström (s) gjort bl a kring ärendet med avknoppningen av Tibble Gymnasium.

Slutsatsen jag kan dra av det är att det finns ett antal människor som vågar stå upp för den gemensamma välfärden i vårt avlånga land. Detta då det inte minst i Stockholm sker utförsäljningar, ombildningar och avknoppningar med ideologiska förtecken. Högeralliansen driver frågan som vilken sekt som helst och det den enda dogmen är "Staten ska inte äga".

Nu har i alla fall Conny Fågelström och alla andra Täbybor med ett visst civilkurage fått en liten revansch. Täby kommun backar nu från priset som sattes 2007 då ett väl fungerande kommunalt gymnasium skänktes till skolans rektor för nio miljoner kronor. Detta trots att alla visste att värdet förmodligen kunde mångdubblas. Den linjen slogs också fast i kammarrätten i våras. Nu står Täbys moderater med byxorna nere och förhandlar med skolans rektor om att skolan ska betala ytterligare 6.6 miljoner kronor som kan gå till välfärd i Täby kommun. Detta är förstås kaffepengar mot vad skolans lycksökande ledning borde betala för ett varumärke som Tibble Gymnasium men det är en viktig principfråga.

Nu när Täby kommun och Tibble Gymnasium är på defensiven vill jag därför slå ett slag för nätverket Gemensam Välfärd. De har under oktober dragit igång en budkavle för ett stopp för alla de privatiseringar som moderaterna hittar så fina namn för. En budkavle som ska pågå hela vägen fram till valet 2010. För några år sedan sa man stopp till den sanslösa privatiseringen i Trondheim. Det blev startskottet för den idag respekterade Trondheimsmodellen och det förde Arbeiderpartiet tillbaka till makten. En position de har kvar även denna mandatperiod.

Aldrig

Funderar över vad som händer i vårt nya Sverige. Fick nyligen ett mail från Rolf Nilsson som är ordförande i Stockholms hemlösa. När jag läser vad han skriver så förstår jag både hans frustration och den situation som tusentals hemlösa befinner sig i. Lösningen på hemlösheten tycks aldrig vara att skapa fler bostäder utan snarare att diagnostisera och därmed skuldbelägga de som är utan bostad. Den senaste idiotin är ett akademikercenter som ska avhandla hemlösheten. Kan bara inblilla mig hur många välmående medelklassmedborgare som får jobb där. Frågan är bara om hemlösheten blir mindre? Svaret på den ledande frågan är förmodligen nej.

Samtidigt läser jag på Barbro Engmans blogg, hon är ordförande för Hyresgästföreningen, och där hittar jag ett inlägg där hon beskriver hyresrättens låga värde idag. Hon citerar flera politiker runt om i landet som beskriver hur man måste blanda upp hyresrätten med andra boendeformer så att människorna som bor där får träffa "riktiga" människor. Detta är en horibel beskrivning och Barbro Engman lyckas också avslöja det riktiga skälet till att många politiker vill ombilda hyresrätter till bostadsrätter. De vill få loss pengar genom att sälja ut hyresrätten.

Själv bor jag i hyresrätt och tänker aldrig varken skämmas för det eller på något sätt medverka till att den som är hemlös inte kan få en lägenhet. Med en fungerande bostadsplanering så skulle alla som vill kunna få en hyresrätt, bostadsrätt eller egnahem. Lägg alla pengar som satsas på hjälpinstanser för hemlösa på att planera för bostadsbyggande till samma målgrupp. Satsa pengar på att följa den demografiska utvecklingen så att vi vet hur många bostäder som behöver byggas. Renovera miljonprogrammet så att alla idag befintliga bostäder där är beborliga även om tio år.

Min vädjan till er som läser detta är att ni inför valet 2010 ställer krav på en konkret plan för bostadsbyggandet. Ställ också krav på att hyresrätten, bostadsrätten och villan beskattas på ett jämbördigt och rättvist sätt. Ställ också krav på att kommunala bostadsbolag ökar jämställdheten mellan män och kvinnor i sina ledningsgrupper. Då kanske chansen ökar att vi börjar bygga för människor igen. All form av mångfald krävs i bostadsbolagen om allas behov ska kunna tillgodoses på ett vettigt sätt. Det gäller naturligtvis ledningsgruppernas och bolagsstyrelsernas sammansättning efter ålder, klass och etnicitet. Den modige vågar kanske t o m släppa in hyresgäster i styrelsen för de allmännyttiga bolagsstyrelserna.

KLIV ÖVER KLIV ÖVER

I sommarvärmen går väl större delen av tiden åt till att njuta av livet, så även för mig. Men ibland när den härliga värmen bränner på ryggen och det är svårt att sova så börjar det gå runt i huvudet. Jag låg i natt och vred mig i sängen med en grisrosa rygg bara för att komma fram till att det här landet har upphöjt girigheten, dumheten och fegheten till lag. Ligger någon på gatan så för fan kliv över.

Mellan alla funderingar så läser jag några rader i den föga politiskt korrekta boken White line fever av Motörheads Lemmy Kilmister. Hela boken kryllar av övertramp ur varje genusperspektiv som någonsin existerat och dessutom är det ett hejdlöst supande och knarkande från sidan ett. Efter en stund slår det mig dock att i det Lemmy säger mellan raderna och utifrån hans stenhårda "Stand my ground" perspektiv så har han förmodligen mer socialt patos än de flesta i västvärlden. Jag tror också att han gjort mer för kvinnliga rockkollegor än de flesta hycklare som är mer politiskt tillrättalagda. Allting landar ner i hans liv i USA och hans frågeställning; -Hur fan kan folk bo på gatan i världens rikaste land? Jag ställer mig nämligen samma fråga när det gäller Sverige. Varför i helvete kan vi låta oss bli så uppknullade av en liten elit att vi inte längre står starka bredvid varandra. Idag äger två procent av Sveriges befolkning ca nittio procent av tillgångarna samtidigt som skolor, vård och omsorg rasar samman i ett land där de unga inte kommer att få varken arbete eller bostad.

Någonstans har dumheten upphöjts till lag och fegheten har blivit en dygd. Vi vet att snart ska 128 000 ungdomar flytta hemifrån men de kommuner som bryter mot sitt lagstadgade ansvar för bostadsbyggande bestraffas inte. Inte heller säger man någonting när vårdcentraler tar livet av sjuka människor bara för att de som svarar i telefonen får bonus om de skickar hem patienter istället för att skicka dem till sjukhus. I Sverige idag är det kliv över som gäller, men vi bör nog ha klart för oss att när den liggande har fått nog så kan man åka på en spark i skrevet.

Dialog för direktdemokrati!!

Det är en alldeles för vanlig regnig fredagsmorgon så egentligen skulle livet kunna vara hur tungt som helst. Skillnaden just denna morgon är att jag sitter vid min dator och samlar ihop intrycken efter fem dagars dialogmöten med invånarna i Husby. Jag har haft äran att tillsammans med bostadsbolaget Svenska Bostäder, Stockholms stad och min egen arbetsgivare Hyresgästföreningen få möta tusentals människor och diskutera framtiden i Husby. 

Allt mitt arbete började i november 2007 då Svenska Bostäder och Stockholms stad körde över människorna i Husby och en enorm mobilisering startade. Inte heller Hyresgästföreningen kändes trovärdig i situationen. Tillsammans med en kollega fick jag stå till svars för varför organisationen inte stått upp för människorna i Husby. Det var en novemberkväll på biblioteket i Husby som jag sällan ska glömma. Så mycket skit har jag sällan tagit och  så befogat har det aldrig känts varken före eller efter den kvällen. Vi fick ta fram all ödmjukhet som gick att uppbringa och till slut kändes det som jag stod och gungade i ett par slalompjäxor för att parera befogade verbala örfilar. Den kvällen 2007 kände jag mig som en vinnare. Vi hade vunnit respekt hos var och en av de drygt hundratalet besökarna bara för att vi vågade lyssna, känna och inte gå in i försvarstalens obarmhärtiga fälla. Resan fram till idag har varit krokig och jag har tvivlat på mig själv, min arbetsgivare och på samhällets representanter i form av politiker, tjänstemän och bostadsföretag. Men efter fem dialogdagar i Husby ser jag nu embryot till en ny fungerande form av demokrati och jag ser Husby som en av de platser där framtidens stolta Sverige kan födas. För det stolta Sverige kommer att födas i dialog, respekt och sättet att ta tillvara den missbrukade mångfaldens alla styrkor.

Hur denna förvandling har varit möjlig har jag funderat mycket över. Ett givet svar är självklart den styrka och stolthet som Husbyborna visat när de äntligen vågat ställa krav på det samhälle vi lever i. Ett annat svar är bostadsbolaget Svenska Bostäder som sedan 2007 genomgått en total förvandling i mötet med de boende. Jag vill av hela mitt hjärta hylla alla bovärdar och annan personal i företaget efter nu sammanlagt 12 dialogdagar i Akalla och Husby. Även min egen organisation Hyresgästföreningen har gjort en resa där vi nu vågar lita på kompetensen ute i Husby och det känns underbart att vara stolt när jag går till jobbet. Nu måste vi alla bara våga gå hela vägen in i kaklet.

Till sist vill jag hylla alla kidsen i både Akalla och Husby. Ni har gjort mig både tio år yngre och tio år äldre på samma gång. Ni är underbara!!!!!!.....och ni bär verktygen för en respektfull dialog som leder till delaktighet.

Vägrar att bli stor!!!

Jaha då har man blivit ett år äldre igen och nu är det bara ett år kvar så är man 40. Det känns minst sagt märkligt för en person som vägrar att bli stor. Har suttit i en vecka och snöat in mig på nya plattan med Perssons Pack och textraden "-När du är ung så kommer du undan med att le". Jag kan väl konstatera att det funkar fortfarande men man får ha jävligt stora ögon och försöka se så söt ut som det nu är möjligt. Saken är den att det verkar vara något magiskt med 40 för det snurrar i hjärnan och det föds något slags patetiskt märkligt behov av ett bokslut och en summering. Snöar vidare in i musiken och hittar nya Thåström och textraden "-Snälla ni, snälla ni när mitt nummer kommer upp så inte halvvägs ut i Farsta. Inte bland alla tallarna där ute". Men va fan jag har väl inte tänkt lägga mig på skogskyrkogården ännu.

Vad allting handlar om är min rädsla för att tappa den pubertala känslan av att alltid vilja mer. -I need more är ett jobbigt förhållningssätt många gånger men utan det finns det ingenting. Oändliga asgarv, tårar på örngottet och sedan ingenting däremellan förutom ett och annat raseriutbrott har präglat hela mitt liv. De människor som flyttat in och ut i mitt liv brukar säga att jag aldrig blir äldre än 15. Detta är knappast menat som någon komplimang men det är ju samma anledning att de flyttar in som det är när de flyttar ut *ler*. Egentligen har jag nog inget emot att bli stor, är bara livrädd för likgiltigheten som tycks följa med. En likgiltighet som föds i rent försvar därför att idealen blir för tunga att bära samtidigt som den egoistiska girigheten får allt större plats.

Mitt i allt funderande så finns det i alla fall en tröst och det är att ålder mest tycks vara ett förhållningssätt. Jag har sett käringar och gubbar på 20 år samtidigt som jag sett hungriga killar och tjejer på 60+. Jag tänker i alla fall även fortsättningsvis vägra att bli stor och jag kommer helt ogenerat fortsätta att stjäla kraft från alla de unga människor jag möter. Politiska orättvisor kommer även fortsättningsvis att gå före melodifestivalen och Robinson. 

Kan jag bara bidra till att bära fram en ung människa till en position som de förtjänar, men förnekas, så har hela livet varit värt att leva. Kan jag sen bara strypa en människa som ägnar sig åt maktmissbruk har jag dessutom haft roligt under tiden. 

Dags att krossa journalistskrået

Härom dagen satt jag och tittade på morgon-tv. Helt plötsligt höll jag på att sätta kaffet i halsen när SVT publicerar en opinionsundersökning från Moderaterna som en nyhet. Den talade naturligtvis om hur nöjda svenska folket var med regeringen. Public service har alltså sjunkit ihop och blivit en reklambyrå för Moderaterna.

När jag sansat mig lite så började jag försöka analysera vad fan det är som händer och kom fram till att det naturligtvis måste vara kopplat journalistskrået, vem som äger media och hur journalistutbildningen ser ut. Idag är journalister högersympatisörer som bor i innerstaden och tillhör övre medelklassen. Hela journalistutbildningen går ut på att skapa lydiga stylade journalister med känsla för infotainment.

Lösningen på hela problemet heter medborgarjournalistik. Sedan tio år är jag med och driver www.dinlokaltidning.se i Sollentuna och just nu har jag äran att få hjälpa några ungdomar i Husby att starta Megafonen. Här ser jag framtidens obundna media. Förra året var jag i Manchester och besökte både Peoples voice media och Let´s go global, där såg jag också framtidens obundna media. Med andra ord är det dags att krossa mediaimperierna och hela journalistskrået för att återupprätta en fri press. På bilden ser ni Basar från Husby under en gemensam reportageresa vi gjorde i Bryssel. Gud vad jag är tacksam över att få umgås med framtidens bärare av det fria ordet.

SVERIGE TYSTNAR MED PRIVATISERINGAR

Att den borgerliga alliansen har en plan för vad privatiseringar av skattefinansierad verksamhet ska leda till är helt klart. Det behöver man varken vara raketforskare eller konspirationiskt lagd för att inse. Med privatisering tvingar man bort meddelandeskyddet och ansvaret för misskötsel inom vård, skola och omsorg kan dessutom skyllas på en enskild underleverantör.

Det vi får är ett tystare Sverige där människor är rädda för att missta jobbet, så om gamla Agda får rulla sig i sin egen avföring eller om en person med fel efternamn blir diskriminerad på intensiven spelar ingen roll. Detta är det Sverige vi får med en borgerlig regering och det kommer bara att drabba den som inte sitter med miljoner på banken. När Fredrik Reinfehldts pappa super ner sig och kör bil kan han ju alltid åka på klinik med med en remiss från Sofiahemmet.

Vad Sverige behöver är en riktig debatt kring meddelandeskyddet. En debatt som avslöjar den fatala okunskap som präglar de uttalanden som kommer från socialminister Göran Hägglund (kd). Han är helt oförstående till att det är ett problem när bl a aktiebolagslagen hindrar vårdare i privata företag att utnyttja lex Maria för att med trygghet kunna påvisa brister.

Min uppmaning till dig som kommuninvånare är att du tar kontakt med din kommun och kräver att meddelandeskyddet skrivs in i avtalen med privata vårdgivare eller skolor. Annars är det dags att kräva en återkommunalisering av offentlig verksamhet. Det gick i Trondheim så det går här.

Demokratistopp Nyköping

Efter jobbet igår kastade jag mig in i Thomas Axelssons bil vid globen för en föreläsning om demokrati, folkrörelser och diskriminering i Katrineholm. Mötet skulle öppna ett nytt demokratikontor och det var vår evigt arbetande vän Nikolaj som stod för inbjudan. 

Resan började riktigt lysande och Thomas och jag recenserade vår lilla nostalgitripp från i fredags då vi såg Kebnekajse på Faching. Någonstans efter Södertälje började dock våren övergå i vinter och snöstorm, vilket skulle visa sig bara vara början på en lång kväll. Tre mil innan Nyköping började någon jävla oljekanna lysa på Thomas instrumentbräda och samtidigt började ett olidligt tjutande i bilen. På en mil förvandlades denna Golf Variant till en Golf Trabant och efter en påfyllning av olja utan resultat så var kvällen över. Vi fick helt enkelt slänga in handduken på den sista specialsträckan och ringa bärgare.

Nu slutade inte kvällen här. När vi fick tag i en bärgningscentral så visade det sig att hela Nyköping hade kört av vägen och ingen hjälp fanns att få på ett antal timmar. Som tur var så dök en ängel upp i form av en Mathias som skakade fram en Passat och efter ett par timmar kunde hemresan påbörjas i en hyrbil. Då hade vi redan ringt Nikolaj som fick klara demokratin utan oss, kanske inte gjorde så mycket. I 60 km i timmen kröp vi fram på E 4an utan att kanppt se handen framför oss och någon gång vid tjugo i nio var äventyret över.

Så var det äventyret över. Två äggmackor och sedan i säng med ett ogjort ärende i bagaget.

Rädda människor styr Sverige

Jag behöver inte säga vad jag tycker om människor med kontrollbehov. Jag kan bara konstatera att små människor behöver mycket kontroll medan stora människor litar på sina medmänniskor och låter målstyrningen gå före prestigen.

Lite då och då stöter vi alla på patrull när vi är engagerade i olika frågor. Detta gäller inte minst i våra kära folkrörelser och politiska partier. Med hjälp av stadgar, styrdokument och andra ursäkter försöker rädda män kontrollera lokalt engagemang där de inte har kontroll över det som sker. Konsekvensen av detta är att demokratin dör och engagemanget likaså medan några gate keepers håller krampaktigt i beslutsvägarna. Om opositionen i Sverige ska ha någon chans i nästa val så måste förändringsarbetet och förnyelsen sättas före frågorna om vilken man/kvinna som ska sitta på vilken stol.

Till alla er människor som brinner för något men känner att ni i ert dagliga arbete för olika frågor blir begränsade och styrda uppifrån så har jag några tips. 1. Fråga aldrig före, det är lättare att bli förlåten efteråt. 2. Jobba i lokala nätverk så att besluten kan flyttas runt till den plats där framgångsmöjligheten är störst. 3. Låt inte dina egna kontrollbehov gå före lokala behov och idéer. 4. Våga utmana dina egna fördomar och ta hjälp av mångfalden för att vända på frågor. 5. Omge dig aldrig bara med ja-sägare då utvecklas du aldrig.

Idag styrs samhället på alla nivåer av rädda människor som tänker mer på sin egen position än på vad som faktiskt uträttas. Om vi inte kan vända den utvecklingen är demokratin död inom överskådlig framtid. Vi behöver ett direkt inflytande för att kunna rädda den representativa demokratin.

Vem fan vill bli tolererad?!...

Under en rad år har jag arbetat kring olika former av integration och min slutsats är att det enda vettiga man kan göra med integrationspolitiken är att lägga ner den. I alla fall är det så om vi inte läser ut begreppets rätta betydelse som är att föra samman två jämbördiga parter. Detta förutsätter att vi också börjar ifrågasätta de normativa regler som styr vårt samhälle. Genom historien har vi fokuserat på att "hjälpa" kvinnor, funktionshindrade, homosexuella, invandrare, människor med utländsk härkomst och så vidare. Anledningen till att vi inte kommer särskilt långt är att vi aldrig granskar den svenska medel- och överklassmannen. 

I mitt nuvarande arbete har jag som projektledare ett fokus på miljonprgramsproblematiken och hur jag än vänder mig ser jag att jag blir en del av problemet. Jag förväntas fokusera på problem som jag sedan ska lösa. Problemet är att jag inte kommer att lösa några problem utan snarare kommer mina problembeskrivningar bli en del av stigmatiseringen av redan negativt utpekade bostadsområden. Dessutom kommer mitt arbete inte betyda ett skit om jag inte lyckas vända den svenska medelklassens syn på de utpekade områdena. Safa Goursoy, som är lokal politiker i Sollentuna, öppnade mina ögon när han ifrågasatte min problemfokusering och menade att om jag befunnit mig i ett etablerat medelklassområde så hade mitt fokus varit annorlunda. Då hade mitt uppdrag riktat in sig på att se möjligheter.

I vackra dokument skriver vi in fina och beaktansvärda floskler kring mångfalden och dess fördelar men utan att märka det så säger vi samtidigt att vi ska vara toleranta. Frågan är vem som ska ha rätten att tolerera någon och i förlängningen vem fan som vill bli tolererad.

Jag kommer inte att lösa någons problem och istället borde vi alla fråga oss vilka maktstrukturer som styr. Malcolm X insåg till exempel att det inte gick att motverka rasismen i USA utan att koppla den till hundratals år av kolonialism och imperialism. Han utmanade också sina egna fördomar genom att söka samarbete med gay-rörelsen i San Fransisco. I våra företag, organisationer och hela samhället borde vi granska maktstrukturer, grundvärderingar och de normativa regler som växer fram. Det kanske enklaste sättet att göra det är att granska vem som i dagens Sverige åtnjuter privilegier och monopolet på egenmakt.

POLIS POLIS POTATISGRIS!!!

Efter ett antal berättigade påhopp får jag väl be om ursäkt för att min blogg varit död sedan årsskiftet. Har väl inget annat att skylla på än livet i allmänhet och bristande inspiration. Nu är jag här igen i alla fall.

Inspirationen jag hittat är dessa jävla halvnazister som glider omkring i våra statligt finansierade polisbilar. När de dessutom har stöd från en korrupt utredningssektion som lägger ner rasistiska ärenden efter fyra dagar så är jag färdig att kräkas. Som ni alla förstår syftar jag till kravallerna i Rosengård där polisen i sitt eget bevismaterial helt ogenerat presenterar en video där de kallar boende i Rosengård för apajävlar, svartskallar och annat begåvat. Den enda tröst som finns att finna är Leif GW Perssons reaktion där han nu valt att överklaga beslutet om nedläggningen av utredningen av de rasistiska poliserna.

Många vill nog tro att detta är ett undantag när polisen uppträder öppet rasistiskt men jag kan garantera att så inte är fallet. Istället kan jag redovisa flera fall där polisen myser och umgås med rasistiska församlingar vid demonstrationer men samtidigt misshandlar och förolämpar vänsterungdomar och ungdomar med utländsk härkomst. Senast jag såg detta var i valrörelsen 2006 i Sollentuna då polisen hade ett trivsamt umgänge med NSF. Nu kan ju vissa säga att poliser bara är människor och det gäller inte alla och så vidare. Det är förvisso också sant men har vi inte högre krav på vår poliskår så är det här landet snart inte längre en demokrati. Med hjälp av FRA-Lagar och annat kan ju våra små uniformsfascister snart hjälpa sina vänner att spåra upp och trakasera oliktänkande.

Hela historien blir ju inte bättre av att nått jävla stolpskott till åklagare vill märka en 15-åring för livet bara för att han sagt nöff-nöff till Konstaplarna Kling & Klang. Det finns uppenbarligen inga nyanser i dagens Sverige, och därför väljer också jag att i detta inlägg vara fullständigt onyanserad. Om dessa rastistiska poliser går fria och inga ansvariga får sparken samtidigt som en snorunge fälls för att han sagt nöff-nöff så är det nog dags att inta gator och torg.