Folkrörelsen behöver ett crazy gang

Sitter på morgontimmarna och laddar för att se mitt älskade AIK i cupfinal på Råsunda mot IFK Göteborg. I år finns det alltså en chans att ta dubbeln och gör vi inte det så har vi i alla fall vunnit allsvenskan för första gången på elva år. Jag kan här inte låta bli att titta på AIKs lagbygge som helt präglas av mångfald och individuellt utrymme inom ramen för lagets gemensamma mål. En tränare som säger "-När vi kör så kör vi" men också "-Misslyckas du så försök igen".

Här finns det ett utrymme för folkrörelserna att lära sig av lagidrotten och i detta fall AIK Fotboll. Ivan Obolo, Flavio och Ortiz är en triangel av spelskicklighet, löpvilja och hårdhet från Sydamerika. Kenny Pavey är vilddjuret från Millwal och Daniel Tjärnström är någon slags svensk folkhemsidyll. Kryddan som blir det lilla extra är förorternas Bojan och Mutumba. Dessutom finns det utrymme för strulputtar som andra lag ratat men som har växt i klubben. Dulee Johnson och den flygande holländaren Hooifeldt är spelare som känt att de fått utrymme för att rikta kraften åt rätt håll.

Inom folkrörelserna måste det finnas utrymme för olikheten i temperament, styrka och metoder för att nå fram. En stark ledning som inte lägger sig i detaljer men som pekar med hela handen för att visa målet och identiteten. Ska en modern folkrörelse växa fram så krävs det fler Mutumba och Pavey. Det krävs också att de får utrymme samtidigt som det krävs en ledare som Mikael Stahre. -Hit ska vi (valet 2010) och "-När vi kör så kör vi" och "-Misslyckas du så försök igen". Vår utmaning är att skapa ett kollektiv som synliggör och ger utrymme för individen. Det är lätt att glömma bort att ett kollektiv alltid är ett antal individer, få eller många. Så varför inte våga släppa fram ett crazy gang i varenda folkrörelse så ser vad som händer... Eller som skånebandet Bob Hund säger "-Det okända är helt på min sida".....