Vägrar att bli stor!!!

Jaha då har man blivit ett år äldre igen och nu är det bara ett år kvar så är man 40. Det känns minst sagt märkligt för en person som vägrar att bli stor. Har suttit i en vecka och snöat in mig på nya plattan med Perssons Pack och textraden "-När du är ung så kommer du undan med att le". Jag kan väl konstatera att det funkar fortfarande men man får ha jävligt stora ögon och försöka se så söt ut som det nu är möjligt. Saken är den att det verkar vara något magiskt med 40 för det snurrar i hjärnan och det föds något slags patetiskt märkligt behov av ett bokslut och en summering. Snöar vidare in i musiken och hittar nya Thåström och textraden "-Snälla ni, snälla ni när mitt nummer kommer upp så inte halvvägs ut i Farsta. Inte bland alla tallarna där ute". Men va fan jag har väl inte tänkt lägga mig på skogskyrkogården ännu.

Vad allting handlar om är min rädsla för att tappa den pubertala känslan av att alltid vilja mer. -I need more är ett jobbigt förhållningssätt många gånger men utan det finns det ingenting. Oändliga asgarv, tårar på örngottet och sedan ingenting däremellan förutom ett och annat raseriutbrott har präglat hela mitt liv. De människor som flyttat in och ut i mitt liv brukar säga att jag aldrig blir äldre än 15. Detta är knappast menat som någon komplimang men det är ju samma anledning att de flyttar in som det är när de flyttar ut *ler*. Egentligen har jag nog inget emot att bli stor, är bara livrädd för likgiltigheten som tycks följa med. En likgiltighet som föds i rent försvar därför att idealen blir för tunga att bära samtidigt som den egoistiska girigheten får allt större plats.

Mitt i allt funderande så finns det i alla fall en tröst och det är att ålder mest tycks vara ett förhållningssätt. Jag har sett käringar och gubbar på 20 år samtidigt som jag sett hungriga killar och tjejer på 60+. Jag tänker i alla fall även fortsättningsvis vägra att bli stor och jag kommer helt ogenerat fortsätta att stjäla kraft från alla de unga människor jag möter. Politiska orättvisor kommer även fortsättningsvis att gå före melodifestivalen och Robinson. 

Kan jag bara bidra till att bära fram en ung människa till en position som de förtjänar, men förnekas, så har hela livet varit värt att leva. Kan jag sen bara strypa en människa som ägnar sig åt maktmissbruk har jag dessutom haft roligt under tiden. 

Dags att krossa journalistskrået

Härom dagen satt jag och tittade på morgon-tv. Helt plötsligt höll jag på att sätta kaffet i halsen när SVT publicerar en opinionsundersökning från Moderaterna som en nyhet. Den talade naturligtvis om hur nöjda svenska folket var med regeringen. Public service har alltså sjunkit ihop och blivit en reklambyrå för Moderaterna.

När jag sansat mig lite så började jag försöka analysera vad fan det är som händer och kom fram till att det naturligtvis måste vara kopplat journalistskrået, vem som äger media och hur journalistutbildningen ser ut. Idag är journalister högersympatisörer som bor i innerstaden och tillhör övre medelklassen. Hela journalistutbildningen går ut på att skapa lydiga stylade journalister med känsla för infotainment.

Lösningen på hela problemet heter medborgarjournalistik. Sedan tio år är jag med och driver www.dinlokaltidning.se i Sollentuna och just nu har jag äran att få hjälpa några ungdomar i Husby att starta Megafonen. Här ser jag framtidens obundna media. Förra året var jag i Manchester och besökte både Peoples voice media och Let´s go global, där såg jag också framtidens obundna media. Med andra ord är det dags att krossa mediaimperierna och hela journalistskrået för att återupprätta en fri press. På bilden ser ni Basar från Husby under en gemensam reportageresa vi gjorde i Bryssel. Gud vad jag är tacksam över att få umgås med framtidens bärare av det fria ordet.