KLIV ÖVER KLIV ÖVER

I sommarvärmen går väl större delen av tiden åt till att njuta av livet, så även för mig. Men ibland när den härliga värmen bränner på ryggen och det är svårt att sova så börjar det gå runt i huvudet. Jag låg i natt och vred mig i sängen med en grisrosa rygg bara för att komma fram till att det här landet har upphöjt girigheten, dumheten och fegheten till lag. Ligger någon på gatan så för fan kliv över.

Mellan alla funderingar så läser jag några rader i den föga politiskt korrekta boken White line fever av Motörheads Lemmy Kilmister. Hela boken kryllar av övertramp ur varje genusperspektiv som någonsin existerat och dessutom är det ett hejdlöst supande och knarkande från sidan ett. Efter en stund slår det mig dock att i det Lemmy säger mellan raderna och utifrån hans stenhårda "Stand my ground" perspektiv så har han förmodligen mer socialt patos än de flesta i västvärlden. Jag tror också att han gjort mer för kvinnliga rockkollegor än de flesta hycklare som är mer politiskt tillrättalagda. Allting landar ner i hans liv i USA och hans frågeställning; -Hur fan kan folk bo på gatan i världens rikaste land? Jag ställer mig nämligen samma fråga när det gäller Sverige. Varför i helvete kan vi låta oss bli så uppknullade av en liten elit att vi inte längre står starka bredvid varandra. Idag äger två procent av Sveriges befolkning ca nittio procent av tillgångarna samtidigt som skolor, vård och omsorg rasar samman i ett land där de unga inte kommer att få varken arbete eller bostad.

Någonstans har dumheten upphöjts till lag och fegheten har blivit en dygd. Vi vet att snart ska 128 000 ungdomar flytta hemifrån men de kommuner som bryter mot sitt lagstadgade ansvar för bostadsbyggande bestraffas inte. Inte heller säger man någonting när vårdcentraler tar livet av sjuka människor bara för att de som svarar i telefonen får bonus om de skickar hem patienter istället för att skicka dem till sjukhus. I Sverige idag är det kliv över som gäller, men vi bör nog ha klart för oss att när den liggande har fått nog så kan man åka på en spark i skrevet.

Dialog för direktdemokrati!!

Det är en alldeles för vanlig regnig fredagsmorgon så egentligen skulle livet kunna vara hur tungt som helst. Skillnaden just denna morgon är att jag sitter vid min dator och samlar ihop intrycken efter fem dagars dialogmöten med invånarna i Husby. Jag har haft äran att tillsammans med bostadsbolaget Svenska Bostäder, Stockholms stad och min egen arbetsgivare Hyresgästföreningen få möta tusentals människor och diskutera framtiden i Husby. 

Allt mitt arbete började i november 2007 då Svenska Bostäder och Stockholms stad körde över människorna i Husby och en enorm mobilisering startade. Inte heller Hyresgästföreningen kändes trovärdig i situationen. Tillsammans med en kollega fick jag stå till svars för varför organisationen inte stått upp för människorna i Husby. Det var en novemberkväll på biblioteket i Husby som jag sällan ska glömma. Så mycket skit har jag sällan tagit och  så befogat har det aldrig känts varken före eller efter den kvällen. Vi fick ta fram all ödmjukhet som gick att uppbringa och till slut kändes det som jag stod och gungade i ett par slalompjäxor för att parera befogade verbala örfilar. Den kvällen 2007 kände jag mig som en vinnare. Vi hade vunnit respekt hos var och en av de drygt hundratalet besökarna bara för att vi vågade lyssna, känna och inte gå in i försvarstalens obarmhärtiga fälla. Resan fram till idag har varit krokig och jag har tvivlat på mig själv, min arbetsgivare och på samhällets representanter i form av politiker, tjänstemän och bostadsföretag. Men efter fem dialogdagar i Husby ser jag nu embryot till en ny fungerande form av demokrati och jag ser Husby som en av de platser där framtidens stolta Sverige kan födas. För det stolta Sverige kommer att födas i dialog, respekt och sättet att ta tillvara den missbrukade mångfaldens alla styrkor.

Hur denna förvandling har varit möjlig har jag funderat mycket över. Ett givet svar är självklart den styrka och stolthet som Husbyborna visat när de äntligen vågat ställa krav på det samhälle vi lever i. Ett annat svar är bostadsbolaget Svenska Bostäder som sedan 2007 genomgått en total förvandling i mötet med de boende. Jag vill av hela mitt hjärta hylla alla bovärdar och annan personal i företaget efter nu sammanlagt 12 dialogdagar i Akalla och Husby. Även min egen organisation Hyresgästföreningen har gjort en resa där vi nu vågar lita på kompetensen ute i Husby och det känns underbart att vara stolt när jag går till jobbet. Nu måste vi alla bara våga gå hela vägen in i kaklet.

Till sist vill jag hylla alla kidsen i både Akalla och Husby. Ni har gjort mig både tio år yngre och tio år äldre på samma gång. Ni är underbara!!!!!!.....och ni bär verktygen för en respektfull dialog som leder till delaktighet.