Rädda människor styr Sverige

Jag behöver inte säga vad jag tycker om människor med kontrollbehov. Jag kan bara konstatera att små människor behöver mycket kontroll medan stora människor litar på sina medmänniskor och låter målstyrningen gå före prestigen.

Lite då och då stöter vi alla på patrull när vi är engagerade i olika frågor. Detta gäller inte minst i våra kära folkrörelser och politiska partier. Med hjälp av stadgar, styrdokument och andra ursäkter försöker rädda män kontrollera lokalt engagemang där de inte har kontroll över det som sker. Konsekvensen av detta är att demokratin dör och engagemanget likaså medan några gate keepers håller krampaktigt i beslutsvägarna. Om opositionen i Sverige ska ha någon chans i nästa val så måste förändringsarbetet och förnyelsen sättas före frågorna om vilken man/kvinna som ska sitta på vilken stol.

Till alla er människor som brinner för något men känner att ni i ert dagliga arbete för olika frågor blir begränsade och styrda uppifrån så har jag några tips. 1. Fråga aldrig före, det är lättare att bli förlåten efteråt. 2. Jobba i lokala nätverk så att besluten kan flyttas runt till den plats där framgångsmöjligheten är störst. 3. Låt inte dina egna kontrollbehov gå före lokala behov och idéer. 4. Våga utmana dina egna fördomar och ta hjälp av mångfalden för att vända på frågor. 5. Omge dig aldrig bara med ja-sägare då utvecklas du aldrig.

Idag styrs samhället på alla nivåer av rädda människor som tänker mer på sin egen position än på vad som faktiskt uträttas. Om vi inte kan vända den utvecklingen är demokratin död inom överskådlig framtid. Vi behöver ett direkt inflytande för att kunna rädda den representativa demokratin.

Vem fan vill bli tolererad?!...

Under en rad år har jag arbetat kring olika former av integration och min slutsats är att det enda vettiga man kan göra med integrationspolitiken är att lägga ner den. I alla fall är det så om vi inte läser ut begreppets rätta betydelse som är att föra samman två jämbördiga parter. Detta förutsätter att vi också börjar ifrågasätta de normativa regler som styr vårt samhälle. Genom historien har vi fokuserat på att "hjälpa" kvinnor, funktionshindrade, homosexuella, invandrare, människor med utländsk härkomst och så vidare. Anledningen till att vi inte kommer särskilt långt är att vi aldrig granskar den svenska medel- och överklassmannen. 

I mitt nuvarande arbete har jag som projektledare ett fokus på miljonprgramsproblematiken och hur jag än vänder mig ser jag att jag blir en del av problemet. Jag förväntas fokusera på problem som jag sedan ska lösa. Problemet är att jag inte kommer att lösa några problem utan snarare kommer mina problembeskrivningar bli en del av stigmatiseringen av redan negativt utpekade bostadsområden. Dessutom kommer mitt arbete inte betyda ett skit om jag inte lyckas vända den svenska medelklassens syn på de utpekade områdena. Safa Goursoy, som är lokal politiker i Sollentuna, öppnade mina ögon när han ifrågasatte min problemfokusering och menade att om jag befunnit mig i ett etablerat medelklassområde så hade mitt fokus varit annorlunda. Då hade mitt uppdrag riktat in sig på att se möjligheter.

I vackra dokument skriver vi in fina och beaktansvärda floskler kring mångfalden och dess fördelar men utan att märka det så säger vi samtidigt att vi ska vara toleranta. Frågan är vem som ska ha rätten att tolerera någon och i förlängningen vem fan som vill bli tolererad.

Jag kommer inte att lösa någons problem och istället borde vi alla fråga oss vilka maktstrukturer som styr. Malcolm X insåg till exempel att det inte gick att motverka rasismen i USA utan att koppla den till hundratals år av kolonialism och imperialism. Han utmanade också sina egna fördomar genom att söka samarbete med gay-rörelsen i San Fransisco. I våra företag, organisationer och hela samhället borde vi granska maktstrukturer, grundvärderingar och de normativa regler som växer fram. Det kanske enklaste sättet att göra det är att granska vem som i dagens Sverige åtnjuter privilegier och monopolet på egenmakt.

POLIS POLIS POTATISGRIS!!!

Efter ett antal berättigade påhopp får jag väl be om ursäkt för att min blogg varit död sedan årsskiftet. Har väl inget annat att skylla på än livet i allmänhet och bristande inspiration. Nu är jag här igen i alla fall.

Inspirationen jag hittat är dessa jävla halvnazister som glider omkring i våra statligt finansierade polisbilar. När de dessutom har stöd från en korrupt utredningssektion som lägger ner rasistiska ärenden efter fyra dagar så är jag färdig att kräkas. Som ni alla förstår syftar jag till kravallerna i Rosengård där polisen i sitt eget bevismaterial helt ogenerat presenterar en video där de kallar boende i Rosengård för apajävlar, svartskallar och annat begåvat. Den enda tröst som finns att finna är Leif GW Perssons reaktion där han nu valt att överklaga beslutet om nedläggningen av utredningen av de rasistiska poliserna.

Många vill nog tro att detta är ett undantag när polisen uppträder öppet rasistiskt men jag kan garantera att så inte är fallet. Istället kan jag redovisa flera fall där polisen myser och umgås med rasistiska församlingar vid demonstrationer men samtidigt misshandlar och förolämpar vänsterungdomar och ungdomar med utländsk härkomst. Senast jag såg detta var i valrörelsen 2006 i Sollentuna då polisen hade ett trivsamt umgänge med NSF. Nu kan ju vissa säga att poliser bara är människor och det gäller inte alla och så vidare. Det är förvisso också sant men har vi inte högre krav på vår poliskår så är det här landet snart inte längre en demokrati. Med hjälp av FRA-Lagar och annat kan ju våra små uniformsfascister snart hjälpa sina vänner att spåra upp och trakasera oliktänkande.

Hela historien blir ju inte bättre av att nått jävla stolpskott till åklagare vill märka en 15-åring för livet bara för att han sagt nöff-nöff till Konstaplarna Kling & Klang. Det finns uppenbarligen inga nyanser i dagens Sverige, och därför väljer också jag att i detta inlägg vara fullständigt onyanserad. Om dessa rastistiska poliser går fria och inga ansvariga får sparken samtidigt som en snorunge fälls för att han sagt nöff-nöff så är det nog dags att inta gator och torg.