I mitt nuvarande arbete har jag som projektledare ett fokus på miljonprgramsproblematiken och hur jag än vänder mig ser jag att jag blir en del av problemet. Jag förväntas fokusera på problem som jag sedan ska lösa. Problemet är att jag inte kommer att lösa några problem utan snarare kommer mina problembeskrivningar bli en del av stigmatiseringen av redan negativt utpekade bostadsområden. Dessutom kommer mitt arbete inte betyda ett skit om jag inte lyckas vända den svenska medelklassens syn på de utpekade områdena. Safa Goursoy, som är lokal politiker i Sollentuna, öppnade mina ögon när han ifrågasatte min problemfokusering och menade att om jag befunnit mig i ett etablerat medelklassområde så hade mitt fokus varit annorlunda. Då hade mitt uppdrag riktat in sig på att se möjligheter.
I vackra dokument skriver vi in fina och beaktansvärda floskler kring mångfalden och dess fördelar men utan att märka det så säger vi samtidigt att vi ska vara toleranta. Frågan är vem som ska ha rätten att tolerera någon och i förlängningen vem fan som vill bli tolererad.
Jag kommer inte att lösa någons problem och istället borde vi alla fråga oss vilka maktstrukturer som styr. Malcolm X insåg till exempel att det inte gick att motverka rasismen i USA utan att koppla den till hundratals år av kolonialism och imperialism. Han utmanade också sina egna fördomar genom att söka samarbete med gay-rörelsen i San Fransisco. I våra företag, organisationer och hela samhället borde vi granska maktstrukturer, grundvärderingar och de normativa regler som växer fram. Det kanske enklaste sättet att göra det är att granska vem som i dagens Sverige åtnjuter privilegier och monopolet på egenmakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar