Vad-Hur-Varför

-Vem sätter dagordningen i Sverige?
-Med vilka motiv sätter någon dagordningen i Sverige?
-Med vilka resurser sätter någon dagordningen för att gynna sina egna motiv?

Dessa frågor skulle alla svenskar börja dagen med innan nyhetsrapportering och annan media tillåts att pumpas in i venerna. I den fina akademiska världen kallas det för källkritik och är något för de lärda men om inte vi vanliga dödliga intar samma förhållningssätt är vi snart än mer lurade. Den viktigaste frågan är vem som äger våra tidningar, radiokanaler och TV-Stationer. Var får de sina pengar ifrån och på vems uppdrag arbetar de. Då skulle det nog bli alldeles klart för oss varför det inte letas efter några skandaler bland de borgerliga politikerna. Vi skulle också kanske förstå varför förorten och landsbygden beskrivs som onormala företelser i förhållande till normen. Det vill säga storstadens inre kärna eller dess nära villaområden. Kanske skulle vi också förstå varför muslimerna fick överta kommunisternas roll som bärare av all jordens ondska i det globala perspektivet.

Svensk media är idag till stora delar styrd av kapitalet. Samtidigt jagas SVT och Sveriges Radio så fort de uttrycker en annan åsikt än vad som beläggs i den nyliberala morgontidningen Dagens Nyheter. Den här diskussionen har jag hört sedan i början av 1990 talet men ingenting händer utan tvärtom så förvärras situationen och media bidrar på alla sätt de kan till att hänga ut muslimer, stigmatisera förorten och att hylla kapitalet. Det enda som händer bland de många som tvivlar är att föraktet mot media ökar så till den milda grad att många helt slutat konsumera nyheter. Och det är i detta vakum nu Sverigedemokrater och andra avskum hämtar energi och skapar sig utrymme.

Jag tror nu att vi kommit till den vändpunkt där medborgarjournalistiken kommer att växa sig starkare. Ett exempel på detta är ett underbart gäng unga människor i Husby som nu bygger upp nättidningen www.megafonen.se . Här finns framtiden för dem som inte duger som de är på Sveriges medelklassmätta nyhetsredaktioner. Eller på de redaktioner där journalister med civilkurage och lite allmän moral hela tiden tvingas kompromissa med sina ideal för att inte bli sönderredigerade eller sparkade. Megafonens syfte är bland annat att visa den bild av Husby och de närliggande Järvaområdena som den vanliga median inte vill visa. Frågan är bara varför de inte vill visa den positiva bilden av förorten och vem som tjänar på att det inte görs.