OM VI VÅGAR ÖPPNA DÖRREN

Min första blogg skulle jag vilja tillägna öppenheten eller snarare kanske rädslan för den. Var står idag samhällets försvarare både i form av den politiska eliten och försvararna av den vanliga människan i form av folkrörelser och andra organisationer.

I en tid då vi alltmer förvandlas från individer till kunder och folkrörelserna alltmer vänder bort från idén till att på ett ytligt sätt förhålla sig till olika nyttoperspektiv håller någonting viktigt på att komma bort. Några säger säkert att det är en tidstypisk utveckling medan andra skyller på ungdomen. Till dessa människor vill jag bara säga att jag tror att det är skitsnack. Det som händer är att varken journalister, politiker eller folkrörelser har någon koppling till människors vardag. 

Skälen till den instängda och unkna värld som Sverige riskerar att förvandlas till bottnar i bristen på tillit. Alla talar om politikerföraktet, -jag vill tala om medborgarföraktet eller i olika organisationer för medlemsföraktet. När nu t ex Socialdemokraterna med stöd av LO ställer sig bakom Lissabonfördraget hör jag röster över allt bland fackets medlemmar och förbund som inte känner igen sig. Min fråga är varför Irland vågar lita på sina medborgare och hålla en folkomröstning i frågan medan Sverige inte gör det. Nästa fråga är om det är konstigt om detta medborgarförakt föder ett visst politikerförakt. 

Exemplen är många men vad jag vill komma åt är den rädsla som finns för att öppna dörren för varandra. Varför vågar inte etablerade folkrörelser samarbeta med nya nätverk där många unga finner intresse att engagera sig. Varför vågar vi inte låta nätverkens probleminriktade arbetsform ersätta de hierarkiska strukturer som finns på tidningsredaktioner, inom politiken och i folkrörelserna. Kan det vara så att de gatekeepers som sitter på de tunga posterna har blivit mer rädda om lönen och positionen samtidigt som strukturen gör att organisationsegoismen stänger våra ögon.

Av de analyser jag sett kring Barak Obama är det speciellt en slutsats jag fastnar för och det är gräsrotsperspektivet. Barak Obama blev intressant för att han vågade släppa kontrollen och lita på människorna. Han krävde inget monopol för sina tankar, han gav en vision för var och en att arbeta fritt med. Den som fattar det kan förändra Sverige.