Är det någon i Sverige som reflekterat över att eftertanken återigen fått en plats i samhällsdebatten. Helt plötsligt finns det utrymme i etern för ett visst funderande och en viss reflektion när Handelsmupparna inte riktigt vågar ta ton.
Jag kan minnas när jag själv var 21-22 år i början av 1990 talet då skiten kollapsade förra gången. Den hårdsmälta lågkonjunkturen öppnade vägen för ett kallare Sverige och frågan är om även 2008 ska få en bitter eftersmak av att neoliberalismen gör ytterligare landvinningar när valparna på Handels vågar ta ton igen. Svaret på den frågan blir vad vi gör det till.
Vågar vi konstatera att det kanske inte bara är otur att Sveriges ekonomi rasar varje gång vi har en borgerlig regering?
-I så fall vågar vi ställa följdfrågan varför kapitalismen ska suga åt sig vinsterna medan socialismen får städa upp efter dem och ta hand om kreditförlusterna.
Vi befinner oss nu i en situation där kapitalismen skakar i sina grundvalar. Den gör det av orsaker som flera ekonomer förutspådde redan för flera år sedan, men de fick ingen plats i debatten. Den analysen bygger på att utan reglering leder kapitalismen till ytterligare spekulation, monopolisering och spänningar mellan olika samhällsklasser. Det är ingen slump att Karl Marx teorier nu dammas av långt utanför de traditionella vänsterkretsarna.
Tack gode gud det är lågkonjunktur bygger på att vi nu vågar bygga grunden för ett hållbart utnyttjande av naturens resurser, vi vågar på allvar ta diskussionen om fördelningen av rikedomen och dessutom vågar fråga oss om kapitalismen klarar ett samhällssystem där välfärden inte kräver en ständigt växande tillväxt. Vi ser idag hur unga allt mer vänder sig bort från det materiella och söker upplevelser i stället. Tänk om vi nu också i en högre grad kunde söka den inre resan och inte enbart bli neokolonialister i vår jakt på en ny upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar