Ibland kan julen spela spratt med mig. Oftast blir det i nostalgins tecken och jag kan till och med höra min schäferhund Saschas krafsande på balkongdörren fast hon bytte planhalva redan 2002. Ett annat exempel på nostalgins märkliga lekar är att jag ibland hittar mig själv grävande bland gamla böcker i bokhyllan. Böcker som jag inte läst på länge men som betyder mycket väcker en slags märklig återuppväckt nyfikenhet. En sådan bok är Nationer och Nationalism av Eric J Hobsbawm.
Det märkliga med böcker är att de har sin egen historia. Både poeter och filosofer har vid olika tillfällen hävdat att en text blir verklig först i mötet med läsaren. Det är helt sant men i min värld uppstår också någonting i kontexten där boken finns. När det gäller Eric J Hobsbawm så speglar han den tid då jag faktiskt utvecklades mest som individ. Det var under min tid på komvux där jag mötte en mentor i Ella Merling. Hon kom att betyda oerhört mycket för min personliga utveckling och det var också hon som valde ut Nationer och Nationalism till en kurs hon själv satt ihop. Kursen gick gick under namnet Humaniora och det var en slags fördjupning av samhällskunskap, historia och religion. Det var i denna miljö där Ella försökte förmå oss att se på världen ur ett mer holistiskt perspektiv som Hobsbawm verkligen lyckades bryta igenom mina fördämningar. I en värld där vi inte ens anar hur mycket vi påverkats av den västerländska nationalromantiken från slutet av 1800 talet och fram genom två världskrig löser Hobsbawm upp trådarna. Hans tes är i princip att nationer inte är någonting mer än en mänsklig konstruktion och nationalismen är verktyget för att hålla ihop skapelsen.
Vad är det då Hobsbawm vill att vi ska se. -Jo att vi går in i en tid då kanske nationalstaterna i allt högre grad har spelat ut sin roll. Nya unioner som EU och multinationella företag tar allt mer över. Sedan boken kom ut 1994 har dessutom de globala rörelserna som bl a World Social Forum och Attac på allvar klivit in på banan. Miljörörelsen har funnits där länge. Vad som är tydligt är också att vi inte ska se skeendet som någonting av ondo. Tvärtom så har nationalismen från att ha varit skapelse ur upplysningen i slutet av 1700 talet som främst hyllade det oförstörda bondesamhället blivit en ondskans makt nära besläktad med rasismen. En av Hobsbawms viktigaste slutsatser är att nationalismen och rasismen är tätt sammanflätade. -Jag är inte rasist, men.............och så en jävla massa floskler om vad som är svenskhet är hur det låter i vanliga livet.
Nu har jag förmodligen retat upp både nationalromantiker och mer hårdhudade rasister. Det viktigaste argumentet de skaffade sig efter att en del etniska massutrotningar svärtade ner rasbiologin är att språket är den kulturellt sammanflätande länken som för ett folk samman. Det är med andra ord därför som nationalstaten finns och nationalismen är sund i deras värld. Men Hobsbawm krossar även den myten. "-Tvärtemot vad en nationalistisk myt vill göra gällande, är ett folks språk inte grundvalen för dess nationella medvetenhet utan, med Einar Haugens uttryck, en kulturell artefakt" säger han provocerande. -Vad betyder då det? Hobsbawm exemplifierar med länder som Finland, Norge, Irland och Indien hur just språket konstruerades eller återskapades just som ett verktyg för att markera nationell särart gentemot andra. I Finland brydde sig ingen om finskan förrän på 1860 talet då man ville markera sin särart från det imperialistiska Sverige. I Norge kom detta skeende inte igång förrän på 1890 talet, alltså bara femton år innan unionen med Sverige upplöstes. Indien lärde sig av Irland hur man använde ett nygammalt språk för att markera sin särart från den gemensamma förtryckaren under Union Jack.
Dessa tankar var centrala när jag, Lasse Håkansson och Jon Leimer 1999 lade grunden till www.dinlokaltidning.se . Tanken var att sätta in Sollentunas medborgare i ett större perspektiv. Vi är en del av världen och inte bara en del av ankdammen Sverige. I en tid av globalisering och migration både till och från Sollentuna krävs en holistisk livsåskådning. Världen påverkar oss, och vi den. Nationalstatens filter får allt svårare att spela någon betydande roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar