Jag sitter på en liten sten någonstans i skogen och jag funderar på den larmande staden, industrisamhället och övergången till dagens monumentala jakt på upplevelser. Framför mig har jag en liten brasa och jag tänker på tiden för min egen högkonjunktur för några hundra år sedan. Då hade jag en naturlig plats i samhället och jag tog hand om ondska och godhet på gårdarna runt om i världen. Redan under midvinterblotets tid fanns det också en värdighet och respekt för min personlighet vilket visade sig med en tallrik gröt och en allmän vilja att hålla sig väl med mig.
Allt det där är länge sedan nu men jag fanns med i periferin långt innan dess. I den instängda och trångsynta kristna världen har man retuscherat bort mig ur evangelierna och de andra skrifterna i bibeln. Inte heller muslimerna vill erkänna att jag följde Muhammed på hans vandringar med ändlösa ökenkaravaner. Men det är väl inte mycket jag kan göra åt det medan jag nu sitter och petar lite i elden för att få upp värmen från den röda glödbädden. Jag ser i eldhavet bilder från den tid då Jesus föddes och tog sin rättmätiga plats för mänsklighetens bästa, bara för att sedan bli uppspikad på Romarnas kors. Jag ser hur systrar och bröder inom de semitiska religionerna svikit Abraham, Jesus och Muhammed i småsinthetens namn. Sunniter och Shiter dödar varandra inom Islam och inkvisitionens sår inom kristendomen har inte läkt än trots att det är sjuhundra år sedan kristna på allvar slaktade varandra i religionens namn. Jag vet inte ens om jag längre vill uttala staten Israels namn efter vad de nu gör mot sina palestinska systrar och bröder. De om några borde väl veta bättre efter den kristna slakten av judar i mitten av det förra århundradet. -Vad har hänt med den mänskliga varelsen, ni glömmer ju bort era misstag under en enkel mansålder?
Hur som helst så satt jag mig inte och skrev för att få uttrycka min bitterhet. Jag ville ju ge er svaret på vem jag är. Jag vill först säga vad jag inte är och det är den materialiserade formen av Santa Klaus som vissa kallar mig. För det första fanns jag långt före kristendomen, men det var ju snällt av dem att vilja helgonförklara mig, och för det andra så har jag aldrig sett som min uppgift att dela ut presenter till överflödets systrar och bröder. Några fler vedträn på elden och sedan tända en pipa med riktig tobak, sådan som bara farizeerna använde för att se in i framtiden. -Jag kan inte låta bli att tänka på både Jesus och Muhammed som hade en oerhörd känsla för att tala i tidsenliga bildspråk för att få er att förstå, men det där har ni ju helt missat poängen av eftersom ni försöker använda samma bildspråk flera tusen år senare. Om jag själv idag skulle försöka mig på att tala om vem jag är så att ni förstår så skulle jag väl hävda att jag tillhör en slags referensgrupp som är tillsatt för att utvärdera ert civilisationsprojekt. Utan att avslöja vilka de övriga delegaterna är i referensgruppen och hur våra diskussioner löper så skulle jag ändå vilja ge några tips och reflektioner kring hur ert arbete fortskrider.
För det första är vi oerhört oroade över er historiesyn. Ni utgår från er själva och ni ser tidens gång som linjär när ni borde se den cykler.
För det andra har ni helt missat behovet av en hållbar utveckling. Det handlar om miljöperspektiv men framförallt handlar det om er bristande förmåga att ta tillvara goda erfarenheter. Er linjära tidsuppfattning har fått er att uppfinna samma hjul tusentals gånger vilket tagit er tid från andra viktiga upptäckter.
För det tredje så har ni ett bekymmer med er bristande förmåga till öppenhet och delaktighet vilket ger er problem då ni pendlar mellan olika ytterligheter. De senaste trehundra åren har ni t ex styrts av det ni kallar för den västerländska civilisationen. Ni förkastar allt utom era pengar och ni ser inte att ni utrotar hela er planet bara för att några få ska få leva i överflöd. Dessutom lider 80% av er befolkning under ett förtryck och en fattigdom som bekostar denna rikedom. Från att ha låtit kyrkans prästerskap ha en total makt över tolkningen av världen under mer än femhundra år har ni nu överlåtit denna överhöghet till det ni kallar vetenskapen, dessutom har ni börjat att dyrka det fenomen som ni kallar marknaden som om det vore en ny naturreligion. Ni missar ju att det är ett fenomen som ni själva skapat för att gynna några få.
Sist men inte minst vill vi dock ge er en kort men positiv reflektion. Det är hur ni inte minst i den lilla remsa ni visst kallar Sverige har haft små embryon till en god syn på era unga samhällsmedborgare. Tyvärr så har ni svårt att själva se det och riskerar nu att rasera alltihop. Ni har de senaste trettiofem åren försökt lära de små att tidigt våga vara kritiska och granska det som sägs. På vissa ställen har de till och med kunnat få lära sig att fantasin är viktigare än kunskapen. Detta är centralt eftersom det är fantasin som kan få oss att tro på det möjliga istället för att fastna i det omöjliga. Lär er nu av det och bli inte skrämda när barn och unga vågar kritisera era gärningar, då finns det hopp.
Nu slocknar elden och jag ska försöka att sova en stund. Jag hoppas att ni kan leva med mina små synpunkter och min kritik. Det är svårt att tillhöra denna tysta referensgrupp utan att försöka hjälpa er lite på traven. Kanske blev det inte så mycket en förklaring av vem jag är men kanske fick ni i alla fall en liten bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar